Predikan 12 mars 2023

Kampen mot ondskan

3:e söndagen i fastan

Markusevangeliet 9:14–32

När de kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. Han frågade: ”Vad är det ni diskuterar?” – ”Mästare”, svarade en i mängden, ”jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.” Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!” De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten, och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.” Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” Han svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.”

Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: ”Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.” Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.

I samtalet mellan den förtvivlade mannen och Jesus lyser Jesu medkänsla igenom. Jesus hade inte behövt fråga hur länge sonen hade varit drabbad, men det gör han. Jesus är genuint intresserad av mannens situation, och det märker mannen. Han formulerar en bön: ”Om du har kraft att göra någonting, så förbarma dig över oss och hjälp oss”. Jesus svarar ”Allt är möjligt för den som tror”. Mannens respons ”Herre, jag tror! Hjälp min otro!” visar så fint att vi kan komma till Jesus precis som vi är, både med tro och tvivel.

Pojken blir befriad men lärjungarna förstår inte varför inte de kunde göra detta, de hade ju fått auktoritet att ”bota sjuka och driva ut demoner” (Mark 3:15). Jesus svarar att det krävs bön.  Brist på bön gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till sin egen begränsade förmåga. Utan kontakten med Jesus var det inget speciellt med lärjungarna, de var ingen skillnad på dem och världen.

Det är ju på samma sätt för oss, om vi inte har kontakten med Gud och Jesus, då begränsar vi vår egen kraft och förmåga. Nu under fastan blir ju fokus naturligt att vi ska avstå från något och ägna oss åt avhållsamhet. Men också åt bön. För att det ska vara lättare för mig försöker jag att fokusera på bönen. Då handlar det inte så mycket om att ta bort något utan istället lägga till och få mer fokus på Jesus. Då blir det väl också naturligt att något annat måste tas bort. När vi ägnar mer tid åt bönen och riktar vårt fokus mot Gud får vi den kraft vi behöver för att kunna möta olika svårigheter.

De första lärjungarna lärde sig sin läxa och blev upprättade igen. När Jesus tog sig an den hjälplöse mannen fick lärjungarna lära sig vad som brustit hos dem: ”Allt är möjligt för den som tror,” svarade Jesus på mannens fråga. Och mannen ropade ut sin nöd: ”Jag tror, hjälp min otro”

Lärjungarna hade felat i den stund de började lita på sina lösningar i stället för att lita på Jesu löften och anvisningar. Det avgörande är inte hur mycket vi tror utan vad vi tror på, vem vi sträcker oss mot och vem vi vill lyda. Jesus återupprättade sina lärjungar när de tog vara på hans tillrättavisningar. Han visade dem på bönens och försakelsen väg i alla svårigheter, och han tog dem avsides och förklarade sin uppgift här i värden, hur han skulle gå före och besegra det onda. Genom hans lidande och död skulle syndens och dödens makt besegras.

Vi moderna människor vill inte så gärna tala om och tänka oss att ondskan är en reell makt i världen, att ondskan inte är något annat än frånvaro av kärleken. Den tanken räcker långt, men den räcker ändå inte långt när man ska bearbeta det som händer i vårt land och värld idag. Det onda finns tydligt som en kraft i sig och den griper tag i människor med stark kraft och gör andra människor till offer.

Kampen mot ondskan måste fortsätta, vi kan inte ge upp och sluta att be. Det är bara med hjälp av bönens kraft vi kan besegra ondskan. Vi måste lita på att det är när vi har vårt fokus riktat mot Gud som vi kan få den hjälp vi behöver. Ondskan är en stark makt men vi måste visa att det goda är starkare.

Genom att i bön och handling fokusera på medmänsklighet, respekt och kärlek för varandra så kan vi besegra det onda. Våga lita på det.

Kalla mig tillbaka

Även om jag saknar ord så vet Du min bön.
När jag inte tar mig tid så går Du bredvid.
När jag inte har nån lust Du känns så långt bort.
Påminn mig igen och igen att Du är mitt hem.

Du är mitt hem

Kalla mig tillbaka när mitt hjärta blivit kallt.
Vill lyssna tätt intill Dig när livet går för snabbt.
Jag vill stanna upp, stanna kvar,
stanna här, där Du är.
När jag går förbi Dig glömmer, tappar bort
så viskar Du “Bli kvar hos mig”.

När det känns som allt jag är, är bara ett skal.
När jag ser vad andra har som jag inte har,
är livet som ett evighetslopp som aldrig tar slut.
Påminn mig igen att hos Dig får jag andas ut.

Hos Dig är jag trygg nu

Kalla mig tillbaka när mitt hjärta blivit kallt.
Vill lyssna tätt intill Dig när livet går för snabbt.
Jag vill stanna upp, stanna kvar,
stanna här, där Du är.
När jag går förbi Dig glömmer, tappar bort
så viskar Du “Bli kvar hos mig”.

Sång från Equmenia Ton av Helena Alin, Victor Bodell, Carl Eksmo, John Lindar, Matilda Ugand och David Wedegård