Andra söndagen efter Trettondagen
Livets källa
Johannesevangeliet 2:1-11
På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: ”De har inget vin.” Jesus svarade: ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.” Hans mor sade till tjänarna: ”Gör det han säger åt er.” Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: ”Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom – men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet – ropade han på brudgummen och sade: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.” Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.
Idag vill jag bjuda in er till FEST! Jesus var med på en bröllopsfest och vi kan också få fira och ha festligt.
Jag har varit på Vinterkonferens för medarbetare i Equmeniakyrkan. I en av föreläsningarna fick vi höra att det bästa vi kan erbjuda de människor som söker sig till kyrkan det är en FEST. En fest där allt faller på plats, där Guds rike blir synligt.
När vi bjuder in till fest så behöver vi ju planera och hur gör vi det bäst.
På bröllopet i Kana, som Jesus besökte var det nog inga ballonger och serpentiner, men det kan ju vi ha om vi vill. Men jag tänker inte mest på hur vi pyntar och smyckar vår kyrka när vi ska ha fest utan mer på hur inbjudan ser ut.
Frågor som jag funderar på är:
- Vilka är bjudna?
- Var är festen?
- Får de utsatta komma på festen?
- Hur ser vår klädkod m.m. ut?
- Exkluderar vi några i vår prydlighet?
- Hur blir vi inkluderande?
- Får det finnas en brustenhet?
- Finns det andra fester som vi inte deltar i?
- Hur får vi de som är med att stanna kvar utan att smita ut “bakvägen”?
Det ska alltså vara en fest där alla får en plats. Där vi vågar prata om tro utan färdiga svar. Där vi inte förenklar för mycket i vårt budskap, där också det intellektuella får plats. Men samtidigt använder ett språk vi alla kan förstå, eller att vi förklarar de ord som är svåra.
En fest där vi delar berättelser, erfarenheter och upplevelser. I en atmosfär av närvarande och lyssnade. Ett lyssnande som gör att vi förändrar och utvecklar vårt sätt att tro och att uttrycka vår tro. Där äktheten får ta stor plats, vi ger ansvar som är gåvobaserad och lustfylld. En fest med mycket lovsång och tillbedjan. Festen som vi bjuder in till kanske är en Alpha-kurs, för och med alla åldrar.
Så tillbaka till texterna vi läst, i andra Mosebok berättas det om hur Gud bara visar sin rygg för Mose. Guds härlighet var för stark för att kunna se och sedan också leva. Sedan skriver Paulus i Efesierbrevet om den heliga anden som vi fått som ett sigill genom Jesus Kristus.
I berättelsen om bröllopet i Kana vill inte Jesus göra något under när hans mor ber honom om det. Han säger att det inte är dags än. Men så förvandlar han ändå vattnet till vin. På detta sätt visar Jesus oss det som är möjligt, det som vi tror är omöjligt. Jesus väcker hopplösheten till hoppfullhet. Han ger oss hopp och liv, ett hopp som kan få bo i våra liv genom den heliga anden.
