Att växa i tro
Johannesevangeliet 15:10–17
Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.
Påsktidens texter har alla sin grund i evangeliets budskap och är kärnan i den kristna trosbekännelsen, Jesu död på korset och den tomma graven. Budskapet handlar om försoning och möjligheten till nytt liv. Påskens evangelium måste få konsekvenser för det kristna livet för den troende människan och för den kyrka som ska byggas av dem som tror.
Dagens texter är tydliga i sitt budskap, de betonar de möjligheter Gud ger för trons växt. Profeten Hosea förmedlar den kärleksfulla hälsningen om bot och upprättelse från trolöshet. (Hos 14:6-10) Det är en skön text om den gudomliga dagg som gör att Israel kan blomstra som en lilja, växa upp som ett olivträd, bli en trädgård där vinstocken trivs och ger skörd.
Episteltexten i Johannes första brev formulerar i samma anda som predikotexten från Johannes evangeliet kärleken som det nya livets grund och konsekvens. (1Joh 3:18-24)
Evangelietexten är ett avsnitt ur Jesu avskedstal, som koncentrerar sig kring vad som väntade Jesus och vad som väntade lärjungarna. Han bygger in löftet om hjälparen som ska påminna dem om allt de egentligen varit med om och vet. Och han talar klarspråk om att kärleken är livsnerven i allt som måste ske.
Innan denna text har Jesus pratat om vinstocken. Enligt den bilden är varje lärjunge beroende av Jesus för att kunna bära frukt. Mellan lärjungarna finns det däremot ingen hierarki. Det är ingen gren som är bättre eller mer betydelsefull än någon annan. Det är Jesus som är deras herre och de ska samtidigt leva i ömsesidig kärlek till varandra. Jesus säger, mitt bud är detta: att ni ska älska varandra såsom jag har älskat er. Kittet som ska hålla dem samman i denna icke – hierarkiska gemenskap är kärleken. Denna kärlek handlar inte om passion eller ens om vänskap utan om lojalitet. De ska inte förråda eller förneka varandra, de ska älska varandra och vara beredda att gå i döden för varandra. På samma sätt som den gode herden ger sitt liv för fåren.
De ska bli kvar i Jesus och bära frukt. De enskilda grenarna på vinstocken är alla relativt svaga. När de växer upp slingrar de in sig i varandra. På det sättet stöder de varandra och blir starka nog att bära upp druvklasarna.
På samma sätt är det för församlingarna när de stödjer varandra i kärlek, så kan de bära frukt och växa.
Jesus vet att lärjungarna kommer utstå mycket förföljelse och hat. Men de får med sig två viktiga redskap i sitt arbete; bönen och den heliga anden.
Det viktigaste för att planen ska fungera är ändå kärleken och lojaliteten. Om de ska överleva alla yttre hot måste de klara av att älska varandra. Det gäller ju också oss att vi ska vara lojala och älska varandra för att kunna bygga vår församling.
Även om vi inte möter samma hot och förföljelse som lärjungarna gjorde, så är det viktigt att vara enade.
Frågor att fundera över:
Är det möjligt som kristen gemenskap att helt frigöra sig från hierarki och ledarskap? Är det önskvärt? Vad tror du att det skulle få för konsekvenser?
På vilket sätt kan man vara lojal mot sin församling? När kan lojaliteten bli farlig? När är den en styrka?
Olika bilder för att växa i tro:
Duvan: Vi växer med den heliga anden, hjälparen.
1 Joh 3:24 Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att han förblir i oss vet vi av anden som han har gett oss.
Blomman förblir ju i jorden för att växa och då ska vi förbli i Gud för att vi ska växa.
Handen: Vi växer när vi omsätter ord till handling.
1 Joh 3:18 Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning.
Hjärtat: Vi växer genom kärlek, kärlek är att både stötta och utmana den som växer.
Mätstickan: Växandet går snabbt, över tid kan vi se hur vi växt från barn till tonåring och vuxen och hur vår barnatro har mognat och fördjupats.
Frukt: När vi växer bär vi frukt. Trädet har ingen nytta av frukten, så frukten får vi för att ge till andra.
Genom dessa bilder kan vi se det diakonala perspektivet. Framförallt i handens handlingar, men också det som sker när vi stöttar och utmanar genom kärlek och att vi får ge varandra olika slags frukter.
Det som är grunden i en församling tycker jag är att få växa tillsammans. Då är det viktigt att fokusera på det diakonala arbetet så att alla får den möjlighet till växt och utveckling som de behöver.
Du vet väl om att du är värdefull Ps. 697
Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dig ändå
Och det kan du lita på
Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dig
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej
Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
