Palmsöndagen
Matteusevangeliet 21:1–11
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.”
Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.
Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: ”Vem är han?” Och folket svarade: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”
Profeten Sakarja förutser Jesus intåg i Jerusalem. Det är därför han rider in på en åsna och inte en stridshäst. Jesus kommer i ödmjukhet och ringhet, som en tjänare på sitt lastdjur. Han kommer för att tjäna och med ett budskap om fred och inte att föra krig.
Som vi läser i Jesaja så ska hans hus kallas ett bönens hus för alla folk. (Jes 56:7) Det beskrivs också i texten från Efesierbrevet, att skiljemuren och fiendskapen har rivits mellan folken genom Jesus som kommer med fred. Det är detta han förmedlar när han rider in i Jerusalem.
När Jesus red in i Jerusalem ropade folket Hosianna. Hosianna betyder rädda oss, kom med hjälp, hjälp oss, ge frälsning. Den räddare, Messias som skulle komma, trodde många judar var en kung som skulle befria dem från romarna. Men Jesus var inte en kung som skulle rädda dem på det sättet. Han hade mycket större planer. Han hade kommit för att rädda människorna till evigheten. Jesus vill vara kung i ditt och mitt liv. Ger du utrymme och plats för Jesus i ditt liv? Hur ger du Jesus utrymme, hur lyssnar du in hans röst?
Idag är det palmsöndagen, just för att det kopplas till texten som beskriver hur de viftade med palmblad när Jesus red in i Jerusalem. Men vi kan också lägga in en annan betydelse i ordet. Palm är ju det engelska ordet för handflata. Handflatan med de spretiga fingrarna som liknar ett palmblad. Om vi tänker på palmbladet som en öppen hand, får palmsöndagen en annan betydelse. Då handlar det om att öppna våra stängda händer. Att möta Jesus med öppna händer och bjuda in honom i våra liv. Det handlar om att vi ska vara beredda.
Folket som välkomnade Jesus lade också ner sina mantlar framför honom, det som troligtvis var bland det dyraste de ägde. De lade ner sina mantlar och stod med tomma händer för att välkomna Jesus som Messias.
Vi kan fundera över hur vi kan vara öppna i hjärtat för att ta emot. Vad kan jag behöva lägga ner för en stund så att jag inte missar påskens mysterium?
Martin Luther sa att tro är en öppen hand. Inför Gud behöver vi inte visa upp något, vi kan släppa vår värdighet och komma med vår nöd.
Det finns också många människor i vår omgivning som behöver vår omsorg. Dem kan vi möta med våra öppna händer och erbjuda vår hjälp.
Palmsöndagen kan få vara den öppna handflatans dag. En dag i den öppna handflatans liv.
När tragedier och andra orättvisor drabbar oss kan vi bli ganska så förlamande och inte veta vad vi ska göra. Men ofta ser vi också att det finns människor som tröstar och stöttar varandra i det svåra och hemska. Vi sträcker ut våra hjälpande händer konkret på plats och genom sociala medier. Det knyts kontakter mellan de som behöver hjälp och de som kan hjälpa. Det sprider sig en stämning av öppenhet, gemenskap och att vi klarar även det här.
Vi frågar oss säkert hur vi ska gå vidare, hur ska vi orka oss igenom detta svåra?
Svaret på de frågorna är: Tillsammans!
Tillsammans, i öppenhet och respekt för varandra visar vi dem som försöker skada oss, att vi inte är rädda, vi står starka, vi står tillsammans!
Det är ju inget speciellt med någon av oss, men tillsammans kan vi göra skillnad. Tillsammans kan vi visa på att kärleken alltid övervinner hatet. Att ljuset alltid besegrar mörkret. Att vi aldrig låter oss skrämmas till underkastelse och tystnad.
Jesus rider in i Jerusalem på en enkel åsna. Det är ingen stridshingst, han har inget klirrande svärd vid sin sida. Utan det är en enkel åsna som han rider på. Tillsammans står människorna vid vägkanten, de jublar och ropar Hosianna.
Jesus gav oss kärlekens bud, att vi ska älska varandra och han är också världens ljus. Han är ljuset som lyser i mörkret och mörkret kommer aldrig övervinna det. Tillsammans går vi vidare! Det är på det sättet som vi också kan följa Jesus.
