Kulturcafé “Mitt liv som tiggare”

Höstens första Kulturkafé samlade många intresserade åhörare. Mona Björklund hälsade dagens gäst, Henric Bergner välkommen där medkänslans ord var tongivande. Ulla Lundin presenterade Hedlundakyrkans insamling till ett barnhem i Kongo-Brazzaville. Vid fikastunden gavs möjlighet att köpa lotter till förmån för barnhemmet. Allt såldes snabbt och gav 2000 kronor.
Vår huvudgäst Henric Bergner gav oss intressanta minnesbilder från sitt engagemang i hjälpsändningar till Östeuropa, efter Sovjetunionens fall. Han berättade om ett över 30-årigt arbete med hjälp till människor som levt i utanförskap, tiggeri och fattigdom. Han bjöd på roliga inslag, spänning och nödens ansikte. Det fria Polen hade stora behov. Det engagerade Henric och hela den by där familjen då bodde, Bodbyn utanför Umeå. Man samlade in kläder, skor och andra förnödenheter. Det packades i lådor på max 20 kg med tydlig beskrivning av innehållet. Missionshuset i Bodbyn blev navet för hanteringen. Postverket hade då fri frakt med hjälpsändningar till Polen. Snopna blev man på postkontoret när en släpvagn fylld med 50 kartonger anlände. Allt gick bra och allt kom fram till Eldlag i Polen. Glädjen och tacksamheten till den visade medkänslan gav mersmak.
Genom Rolf Nyberg, kyrkoherde i Tegs Församling kom en resa till Polen att ske. En buss fullastad med nödhjälp samt Henric, Rolf och två medarbetare från VK, körde mot Trelleborg. Rolf hade inte bokat plats på färjan ”det fixar sig nog”, men det blev stopp. Efter många diskussioner och hjälp från VK:s reporter fanns plötsligt plats. Mottagningen i Polen blev något komisk när Luciasången fick väcka den trötta sovande prästen som var guide. Idén kom från Rolf. Välkomnandet blev ”ändå” bra. Den nödhjälp som delades ut spred enormt stor glädje.
En annan resa gick till Estland där det fanns många familjer som hade stora behov.
Runar Eriksson