Andra söndagen i fastan
Den kämpande tron
Markusevangeliet 14:3–9
Medan Jesus var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”
Den här texten är så vacker tycker jag, den beskriver så fint hur kvinnan visar sin kärlek för Jesus.
Jag förstår också att de som såg detta blev upprörda och tyckte att hon slösade med balsam, som var så dyrt. De tycker ju att hon kunde sålt oljan och fått pengar att ge åt de fattiga.
Jesus förstår hennes kärlekshandling och förklarar att hon förbereder honom för begravningen. Det är det som gör det så vackert. Vi kanske kan tycka att kvinnans och Jesus prioritering är lite konstig, det är väl alltid viktigt att tänka på de fattiga? Men Jesus visar här att det finns olika tidpunkter för olika saker. Just nu var det viktigt för kvinnan att visa sin kärlek och smörja Jesus huvud och Jesus såg det som en förberedelse för sin begravning. Det som de andra inte förstod något av.
Jesus ser det profetiska i kvinnans handling. Inför begravningen smordes de döda, men inte genom att hälla olja över huvudet. Kungar smordes med olja på huvudet. Vad är det som ska hända? Ska Jesus dö eller ska han bli kung? Svaret som Markus ger är både och. Han ska dö för att sedan uppstå i makt. Är det så att den här kvinnan förstår mer än vi anar, att hon vill förbereda Jesus både för begravningen och den makt han sedan ska få som kungars kung. Det var kanske så att hela flaskan behövdes till det ändamålet. Det var inte bara en kärlekshandling, utan hon ville verkligen visa vem Jesus var och vilken makt han skulle få.
Att det är en kvinna som smörjer Jesus till kung måste ha varit mycket kontroversiellt i Jesu samtid. Det stämmer ändå väl överens med hans undervisning om att den siste ska bli först, och att den som vill vara ledare ska bli allas tjänare.
Alla författare i Nya testamentet är män och de berättar alla mer om män än om kvinnor. Det finns fler män än kvinnor i texterna och det finns fler namngivna män än kvinnor. En kvinna var en mans svärmor eller dotter, hennes namn behöver man inte lägga på minnet. Men kvinnan som smorde Jesu huvud ska vi aldrig glömma., säger Jesus. Man kan ju tycka så här i efterhand att det inte hade skadat om vi fått veta hennes namn, om vi nu ska minnas henne…
De judiska kvinnornas frihet var mycket begränsad. I städerna lämnade de sällan hemmet och när de gick till synagogan eller för att köpa och sälja varor bar de en tjock slöja. På landet arbetade de utomhus och hämtade vatten, men aldrig ensamma.
Ingen man tilltalade en kvinna som han inte kände. Det var ett tecken på djup fromhet att inte tala med några kvinnor. Flickorna gick inte i skolan och deltog inte i undervisningsdelen av synagogans gudstjänst som ägde rum in androne eller ”männens rum.”
Kvinnorna fick inte undervisa och läste inte ens välsignelsen vid familjens måltider.
Kvinnorna tillhörde sin far innan de var gifta och därefter sin man, och blev de änkor togs de om hand av sina söner.
De hade inte rätt att vittna vid en rättegång och alla religiösa löften de avlade kunde annulleras av mannen.
Mannen kunde ta sig ytterligare en hustru, ha en konkubin eller skilja sig från dem av vilken anledning som helst. Kvinnan kunde bara erhålla skilsmässa genom att övertyga en grupp domare om att hon var försummad. Då bötfälldes mannen tills han gav henne skilsmässa.
Till följd av allt detta hälsade en dotters födelse ofta med sorg, och en daglig bön innehöll en rad som löd: ”Välsignad vare du Herre, som inte har skapat mig till kvinna.”
Jesus attityd till kvinnor står i fullständig kontrast till allt detta.
Han är den enda rabbin som har kvinnor bland sina lärjungar. Alla hans närmaste lärjungar var visserligen män, men flera kvinnor namnges inom den vidare kretsen. Maria och Marta beskrivs vara nära vänner och han ägnade tid åt att undervisa dem. Några kvinnor färdades tillsammans med honom och försörjde honom. Jesus lärde att männen bara skulle ha en hustru och att äktenskapet skulle vara livet ut. Han sa att en prostituerad som omvänt sig var närmare Gud än många av de religiösa ledarna och han lät en prostituerad smörja honom och kyssa hans fötter offentligt.
Det var kvinnorna som var de första som såg Jesus levande igen efter korsfästelsen och evangelierna sätter tilltro till deras vittnesbörd, även om de inte alltid nämner deras namn.
Det som också är speciellt i den här texten är att Jesus är hemma hos Simon den spetälske. Att Simon betecknas som den spetälske betyder inte nödvändigtvis att han var drabbad av den hudsjukdom som medicinskt benämns spetälska, eller lepra. Uttrycket ”spetälsk” är mer en beskrivning av en person som är i ett sociokulturellt utanförskap än en medicinsk diagnos. Poängen med Simon är alltså inte att han är sjuk, utan att han är i ett socialt utanförskap. När Jesus nu ligger till bords tillsammans med just Simon den spetälske identifierar han sig med detta utanförskap. Det blir också en tydlig kärlekshandling från Jesus.
Det är en innehållsrik text med många aspekter att lyfta upp, utsatthet, kvinnors ställning, smörjelse av Jesus till kung. Alla de här delarna visar på en kärleksfull Gud som tog sin gestalt i Jesus för att visa världen vad kärlek är och hur den kan uttryckas bäst.
Texten från Jesaja (61:1-3) passar bra ihop med evangelitexten. Den sammanfattar allt det som Jesus står för och som han vill göra för oss. Texten från Hebreerbrevet är svårare att koppla ihop med evangeliet, kanske lite mer med temat den kämpande tron. I kapitel 11 i Hebreerbrevet nämns flera exempel på människor från gamla testamentet som har utfört saker i tro. I Heb 10:39 står det ”Vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sitt liv.” Detta blir introduktionen till det som skrivs i kap 11. Den tro som behövs är ett pågående, tillitsfullt beroende av Gud, vad som än händer. Vi behöver Gud och att ha en tro på att allt kan bli bättre. Det är genom tron vi kämpar men kämpandet blir också lättare på grund av att vi har en tro som ger oss hopp. De berättelser som nämns i Hebreerbrevet visar på hur människorna levde och dog i tro. De trodde på Guds löfte, på samma sätt Jesus gjorde när han fick genomgå sitt lidande.
Kvinnan som smörjer Jesus utför en handling som de andra tycker är fel. Men Jesus ser kvinnan och tycker att handlingen är rätt. Att veta när vi ska utföra vissa handlingar och vad som är viktigast är inte lätt. Vi behöver vägledning i våra val av handlingar. För mig är det en del av vad fastan handlar om, att hitta fokus i våra liv och veta vad som är viktigast.
För att hitta rätt fokus är det viktigt att ägna sig mer åt bön. Att lämna allt till Vår Herre och lita på att Gud bär oss, som det beskrivs fint i den här sången.
Johanna Sinclair
Den famn som trots allt bär
Text: Emma Carlsson
Musik: Thomas Darelid
- Hopp släcks ut och drömmar brister i ett hastigt ögonblick, det som en gång bar, ger vika och vi mister allt vi fick.
Men för alla dem som kämpar med ett liv som dras isär var den kraft som håller samman och den famn som trots allt bär. - Mötet med varandras smärta gör det svårt att räcka till, men när inget finns att göra får vi stanna tätt intill.
Så åt alla dem som kämpar för att finnas där som stöd alltid bäras av den kärlek som förnyar med sin glöd. - När vår jord blir alltmer trasig vill vi ändå våga tro att förändring kan få fäste, låta hoppfullhet få gro.
Ge åt alla dem som kämpar för en värld där livet ryms nyväckt mod i varje hjärtslag så att målet aldrig skyms.
