Predikan 2022-11-06

Vårt evighets hopp

Johannesevangeliet 6:37–40

Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.”

Texterna denna söndag handlar om att trots att döden är ett tydligt slut, så finns det ett hopp som hör ihop med döden. Det hoppet är att vi är födda till något större än ett jordiskt liv. Vi är födda till ett himmelskt, evigt liv, en samhörighet med Gud.

Nu vid alla helgons dag får vi samlas i sorgen, men också i hoppet om att det finns en kraft som är starkare än allt annat, till och med starkare än döden. Den kraften är Guds kärlek.

Temat för söndagen är Vårt eviga hopp, vi får påminna oss om att sorgen har en guldkant – hoppet om det eviga livet hos Gud. Det hoppet förmedlar Jesus när han säger att ingen ska gå förlorad.

I dagens episteltext skriver Paulus till församlingen i Korint apropå frågan om de dödas uppståndelse: Det du sår får inte liv om det inte dör.

Det här är ju en av de klassiska kristna sanningarna och den kallas ibland Vetekornets Lag. Det du sår får inte liv om det inte dör. Innebörden är att det som ser ut som ett nederlag, som för fröet att begravas i jorden, just det kan vara början till en ännu större seger. Visst finns det nederlag som du aldrig kommer att kunna uppfatta som något annat än nederlag och kanske kan du i ditt liv också se nederlag som på sikt ledde till ännu större förluster. Men samtidigt tror jag att många av oss har upplevt att nederlaget var så mycket mindre än det goda som kom ur nederlaget. Det kan krävas ett antal år för att kunna upptäcka den goda frukten ur en katastrof men inte sällan finns den där. Och efteråt kan man tänka – det blev inte som jag hade tänkt mig, tack och lov blev det inte som jag hade tänkt mig för det jag fick var så mycket bättre!

I Johannesevangeliets 6:e kapitel berättas om när Jesus mättar fem tusen med bröden och fiskarna från en pojke. Det berättas också att Jesus går på vattnet och precis innan detta avsnitt säger Jesus att han är livets bröd.

Jesus gör olika tecken/under för att visa vem han är, men sen talar han om det som istället ger liv. Jesus har inte kommit för att förse med sådant ”bröd” som mättar mer än vanlig hunger. Han är det bröd som Gud ger och som ger världen liv. De som tror på honom kommer aldrig att hungra. Genom att Jesus gav sitt liv kan han ge andra liv ”i evighet”. För att ta emot det livet måste vi acceptera hans offer.

Folket som såg brödundret tyckte att Jesus hade gett dem ett tecken på att han är Messias Men Jesus vill inte bli förknippad med de messias-förväntningarna de har på honom. Hans räddning handlar inte om att rädda Israels folk ifrån romarna. Hans räddning är för judar, romare och för hela världen. Jesus vill inte ge dem ytterligare tecken. Han vill att de ska förstå det tecken han redan har gett dem i brödundret. Han försöker förklara för dem men blir hela tiden missförstådd.

När han säger att Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen för att ge världen liv, önskar de sig att alltid få äta det brödet, så som israeliterna varje dag fick manna att äta i öknen. När han säger att han själv är livets bröd, det bröd som har kommit ner från himlen, börjar de tycka det är konstigt för de minsann känner hans föräldrar och vet att han inte kommer från himlen. När han förklarar att brödet som han ska ge dem att äta är hans eget kött, blir det för mycket. De är varken intresserade av att äta kött eller att dricka blod!

Jesus försöker få dem att se en andlig verklighet. Men de är inte intresserade. De vill ha en kung som kan leda upproret mot romarna, inte lyssna på konstigheter om att de ska äta kött och blod för att få evigt liv.

Så de lämnar honom. Även några av hans lärjungar går med folkmassan. Jesus vänder sig till den innersta kretsen av lärjungar, de tolv, och frågar om de också tänker ge sig av nu.

Simon Petrus svarar: -Herre till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.

Jag tycker detta är så fint och så tydligt. Det är det svaret jag också ger om jag får frågan. Det är genom Jesus vi får det eviga livet och det är hos honom vi kan finna tröst och mening i våra liv.

Lärjungarna hade förstått vem Jesus var, men även inom gruppen finns en som senare ska lämna Jesus och förråda honom. I slutet av kap 6 ställs Petrus och Judas mot varandra, Petrus väljer att bli kvar medan Judas senare väljer att gå. Att man en gång sagt ja till att följa Jesus är ingen garanti för att man aldrig kommer lämna, varnar Johannes sina läsare. Det är viktigt att man blir kvar hos Jesus. Att man stannar även när Jesus inte verkar uppfylla alla ens förväntningar om hur han ska vara. Vi får ta emot honom i bröd och vin. Vi får försöka lyssna på ett andligt plan och bevara hans ord i våra hjärtan.