Predikan 21 maj 2023

Hjälparen kommer

Söndagen före pingst

Johannesevangeliet 16:12–15

Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.

Detta är en del av Jesus avskedstal. Han ger då lärjungarna redskap till sin hjälp för att sprida budskapet, bönen och Anden. Om de antar utmaningen att dela med sig av budskapet om honom till världen, lovar han att vara med dem och bistå med hjälp när de ber honom om det. Han lovar inte att allt ska vara enkelt, han vet att de kommer få det svårt med mycket lidande. Jesus lovar att vara med dem både i uppdraget och lidandet. De kommer märka hans närvaro genom att han besvarar deras böner. Sedan kommer ytterligare en hjälpare: Sanningens ande. Anden är sanningssägaren som kommer att vittna till Jesus fördel och försvara hans ord när han inte längre är kvar på jorden. Anden är också här för att gå till rätta med världen. Hjälparen ska visa världen vad synd, rättfärdighet och dom är.

I Johannesevangeliet är Anden inte så karismatisk utan här har Anden rollen som försvarsadvokat och vittne. Den här bilden finns bara i Johannesevangeliet, men blir väldigt begriplig i sitt sammanhang när Jesus talar om spänningen mellan lärjungarna och världen, och hur Anden ska bistå dem när de trots motstånd vittnar om Jesus.

Ordet för Anden är paraklet som också har kopplingar till det hebreiska ordet för tröst. I den grekiska översättningen av Gamla testamentet översätts det hebreiska ordet hacham, som betyder att trösta, med de grekiska verben paraklesis eller parakleo. I Johannesevangeliet kombineras dessa bilder – Andens uppgifter är att hjälpa och trösta lärjungarna, vägleda lärjungarna i Guds ord, försvara både ordet och lärjungarna samt vittna om Jesus.        

I hebreiskan betecknas Guds ande med feminint pronomen. I grekiskan används neutrum. När man gjorde den nya bibelöversättningen år 2000 ändrade man översättningen från den helige ande till den heliga anden, eftersom det ligger närmare grekiskans neutrum. I tidiga jude-kristna kretsar benämndes den heliga anden i femininum och kallades för moder. Hade vi fortsatt på deras linje kanske treenigheten skulle ha beskrivits som Fadern, Sonen och Modern.

Jag tycker också om bilden av Anden som vi får i 1:a Kungaboken, ett stilla sus. Herren kom inte till Elia i stormen, jordskalvet eller elden utan i ett stilla sus. Denna beskrivning av anden skiljer ju sig från det som berättas om pingstdagen, när anden kom till lärjungarna. Då var det ett väldigt dån och det kom tungor av eld. Så därför kan vi ju fundera på vilket sätt Anden kommer till oss. Jag tror att det tilltal som vi får av Gud är olika för var och en av oss. För Elia var det ett stilla sus men för lärjungarna våldsamt med dån och eld. För mig är det nog mest en stilla susning, även om jag skulle vilja få budskapet lite kraftfullare och tydligare ibland. Det kan ju vara svårt att tolka en stilla susning.

Nu har vi fått några olika bilder av Anden. Eftersom Anden är hjälparen som kommer till oss alla så behöver det nog vara på olika sätt. Det vi kan vara säkra på är i alla fall att hjälparen kommer, eller som det är översatt i The Message – Vännen kommer.

Jag har mycket mer att berätta för er, men ni kan inte ta det till er än. Men när Vännen kommer, sanningens Ande, ska han ta er vid handen och leda er in i hela sannningen.

The Message Joh 16:12-13

Hur ska vi göra när vi väntar på Anden? Jo vi ska hålla samman i ständig bön. På samma sätt som lärjungarna gjorde efter att de sett Jesu himmelsfärd. Det här inte riktigt på samma sätt som vi fick lära oss förra söndagen om bönen – att stänga in oss i vår kammare och be i ensamhet. Men jag tänker inte att de står i motsatts till varandra utan att båda sätten handlar om att använda bönen som ständigt hjälpmedel för att få det vi behöver. Anden kommer som hjälp och vägledning både när vi ber i ensamhet och tillsammans. Det viktigaste är att vi ber och lyssnar in den hjälp som kommer.