Andra söndagen i påsktiden
Påskens vittnen
Johannesevangeliet 20:24–31
En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”
Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.
Tomas betyder tvilling, som Johannes skriver. Jag har ofta hört att han kallas tvivlaren, det är nog utifrån det som Jesus säger till honom, ”Tvivla inte utan tro”. Tomas beskrivs som en person som reflekterar och prövar det som Jesus berättar. Han kämpar sig till visshet, men är också orubblig i sin tro och är beredd att dö för den. ”Låt oss gå med för att dö med honom” (Joh. 11:16), säger Tomas när Jesus berättar varför han måste gå till Jerusalem, där det är så många som är fientliga mot honom.
Vi kan ändå stanna lite vid tvivlet och fundera över våra egna tvivel som vi bär på. Jag har ofta tvivel och känner osäkerhet om något är riktigt sant, jag vill gärna ha tydliga bevis för att veta att något är sant.
Det var nog precis så för Tomas också, han var inte med när Jesus visade sig för lärjungarna och därför vill han bli säker på att Jesus är uppstånden. Tomas vill se och känna, orden ta och se är synonymt med att förstå, att begripa och inse. Tomas fattar inte de andras tro.
Bibeln kallar inte Tomas för tvivlare. Det är vi som gör det. På något sätt är han ett föredöme. Han är källkritisk och står emot grupptryck. Däremot beskriver Bibeln tvivel hos lärjungarna när Jesus ger missionsbefallningen. Där är det fler som betvivlar.
Jesus ger alla, oavsett tvivel, uppdraget att döpa, undervisa och förkunna. Han lovar att alltid vara med.
Bland frågorna och tvivlen finns förväntningar eller förhoppningar på svar, önskan om en tro till det som inte går att förstå. Där möter Jesus oss, innanför stängda och låsta dörrar. Tomas blir inte dömd för sin oförmåga till tro. Han blir mött i sin förtvivlan att inte kunna tro.
I våra hjärtan är det nog ofta lika tillbommat och låst som den fysiska dörren med lärjungarna. Jag vill tro att Jesus möter oss när vi känner oss tillstängda och frågorna hopar sig. Han säger inte åt mig att sluta tänka. Han möter mig i fascinationen över livets gåtor och sökandet efter mening.
Jesus säger till Tomas att han tror därför att han har sett honom, saliga de som inte har sett men ändå tror. Jesus berättar att alla vi som kommer efter också kommer att bli saliga om vi tror. Vi behöver inte köra våra fingrar i spikhålen eller våra händer i Jesu sida för att kunna tro. Berättelserna om Jesus och de tecken han gör är nog för att vi ska kunna tro och tillsammans med Tomas bekänna Jesus som vår Herre och vår Gud.
När Jesus visade sig för lärjungarna gav han dem tre viktiga redskap och gåvor till hjälp i sin fortsatta efterföljelse. Han ger dem frid, helig ande och förlåtelsen. Samma redskap och gåvor som vi får ta emot, för att vi sedan ska kunna leva det nya livet i frid, fred och försoning.
Den heliga anden får vi som hjälp för att kunna vara ”påskens vittnen”, som är dagens tema. Vi behöver den hjälpen för att våga tro och berätta om detta fantastiska att Jesus uppstod. Vi har inte sett och tagit på Jesus fysiskt, men vi tror ändå. Det är den heliga anden som hjälper oss att tro även när vi inte har bevis och när vi tvivlar. Genom den heliga anden får vi den hjälp vi behöver för att ändå kunna tro och också våga berätta om det för andra.
I Johannesevangeliet blir det väldigt tydligt vilket syfte han har med sitt evangelium. Han skriver för att vi ska tro. Hela evangeliet är skrivet för att de som läser och lyssnar ska förstå och ta till sig tron på Jesus. Det är Jesus som är i centrum.
Det latinska ordet för söndagen är Quasimodogeniti, det betyder: som pånyttfödd. I första Petrusbrevet skriver Paulus om detta. ”I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda.” (1 Petr 1:3) Vi får vara en del av Jesus uppståndelse och jubla över den härlighet som ska komma. Paulus talar om tron som ska beskydda oss, vi har inte sett honom men älskar honom ändå och vi tror på honom. Tron på Jesus har en sådan kraft och genom tron har vi fått ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna. Arvet väntar på oss i himlen och det är den tron vi ska berätta om.
Alla de berättelser som vi bär med oss ska vi berätta vidare så vi blir de påskens vittnen som vi ska vara.
Det finns många sånger som kan hjälpa oss i berättelsen om Jesus och den tro som bär.
En sång som jag lyssnade till när jag tittade på programmet ”Alla tiders sånger” berörde mig och de talade om vad den sången har betytt för flera människor. Sången heter ”Du har mitt liv i din hand”, en sång som kan ge tröst och hopp.
Du har mitt liv i Din hand
Mitt liv vilar i Dina händer
och hur det än är tar jag en dag i sänder
Jag tror, jag hoppas, jag litar på Dig
Jag vet att Du älskar mig
Vi kan inget veta om i morgon,
men vi får lita på Ditt ord
På alla löften Du ger, att Du hör min bön
Du har mitt liv i Din hand
Ur djupen vill Du visa mig en väg,
lyfta mig upp och föra mig fram.
Och jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro
Du har mitt liv i Din hand
Du har mitt liv i Din hand
Du har mitt liv i Din hand Clas Vårdstedt
Vi kan också ta hjälp av Psaltarens ord när vi berättar om Gud. Psaltaren 145 är en hyllning till vår Gud. Vi får lovsjunga och ära. Eftersom Gud är så stor och mäktig möter han också i det som vi ifrågasätter och tvivlar över. Gud vet att vi har frågor och att vi tvivlar men han lämnar oss inte ändå för hans kärlek och härlighet är så mycket större. Gud möter oss och omfamnar oss i sin kärleksfulla och trofasta famn.
Psaltaren 145:1–7
Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung,
nu och för evigt prisar jag ditt namn.
Dag efter dag vill jag prisa dig,
nu och för evigt sjunga ditt lov.
Stor är Herren, högt är han prisad,
ingen kan fatta hans storhet.
Släkte efter släkte skall hylla dina verk
och vittna om dina väldiga gärningar.
De skall tala om din härlighet, ditt höga majestät,
och de under som du gör vill jag besjunga.
De skall prisa din fruktansvärda makt,
och din storhet vill jag förkunna.
De skall ropa ut din stora godhet
och jubla över din trofasthet.
Johanna Sinclair
