Heliga Trefaldighets dag
Gud – Fader, Son och Ande
Matteusevangeliet 28:16–20
De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
En känd och mäktig text läste vi nu, denna missionsbefallning. Det är nästan så jag darrar lite när jag läser texten. Just för att det är så mäktiga ord. Jesus befallning slutar ju ändå med orden, jag är med er alla dagar till tidens slut. Det är ju ord som vi kan vila tryggt i.
Idag är det Heliga trefaldighets dag eller Missionsdagen, vi går nu in i trefaldighetstiden som är det kristna vardagslivets tid. Under trefaldigheten får vi leva som Jesus lärjungar med den heliga Andens gemenskap. Mission och treenighet har alltså samma söndag i kyrkoåret. Mission handlar om att bjuda människor till att leva i den treeniga Gudens gemenskap.
Texterna på heliga trefaldighets dag pekar alla på centrala teman i frälsningshistorien, på hur gemenskapen med Gud förvandlar människor. Den gammaltestamentliga texten berättar den märkliga historien om Mose förvandlande möte med Gud vid den brinnande busken, en text om Guds makt som Gud använder för att befria slavar. Episteltexten är en lovsång till den Gud som fyller tillvaron med sin närvaro. I Gud finns ett djup av rikedom, vishet och kunskap som vi inte kan utforska eller spåra, men som vi kan glädjas över.
När Mose frågar vilket namn Gud har får han svaret: “Jag är”. För mig blir det en bekräftelse på Guds storhet och existens. Vi kan inte begripa och förstå Gud utan Gud är och finns, vi får lita på Guds närvaro i våra liv.
Matteus skriver i sin text att några av lärjungarna tvivlade när de fick se Jesus. Ordet tvivel är samma ord som användes när Petrus först gick på vattnet men sedan sjönk för att han tvivlade. Det är övernaturliga upplevelser båda händelserna, att kunna gå på vatten och att uppstå. Något ofattbart som är svårt att förstå och kunna ta in, det är svårt att förhålla sig till händelsen. Därför blir det ett tvivel eller kanske vi ska kalla det tvekan. Mose känner ju också en tvekan i sitt Guds möte med den brinnande busken. I mötet med en större verklighet känner man sig liten och tveksam till vad Gud kan vilja mig.
Jesus ser lärjungarnas tro och tvekan och säger då de välkända orden i missionsbefallningen.
”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
Jesus vet att de inte är några troshjältar eller superstjärnor, de bär på både tron och tvivlet inom sig. De är både starka och svaga på samma gång. De har både haft modet att lämna allt och följa honom och misströstat och lämnat Jesus när soldaterna kom.
Det var inte en perfekt samling övertygade, modiga hjältar. Det var sårade, trasiga, osäkra människor. Just det gör denna text till en av Bibelns mest trösterika meningar. Tvivlet får en självklar plats i berättelsen. Tvivlet ses inte som ett hinder för att möta Jesus, det är en del av att möta Jesus.
Tvivel om tron, om dig själv, om din plats i världen, om kärlek, kön, identitet eller framtid gör oss inte till mindre lärjungar. Vi står där med de elva. Jesus kommer fram till oss också. Jesus kommer inte med krav på perfektion. Jesus kommer inte med en dom, utan med ett uppdrag.
Han säger inte ”Vänta tills ni har alla svar”. Snarare säger han: ”Gå, trots att ni inte har det”. Jesus säger: ”All makt har jag fått”, men han använder inte den makten för att härska utan för att sända. För att kalla oss in i ett liv som bär hopp, som rör vid sår, som förändrar världen. Jesus befallning handlar om att frigöra, inte erövra. Att döpa, undervisa och leva i motstånd mot världens orättvisor. Att stå med de fattiga, med de utstötta, med de tystade.
Jesus sänder ut sina lärjungar, som ju också är vi, till att göra ALLA folk till lärjungar. Uppdraget är att förkunna en treenig Gud och att döpa i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Uppdraget är också att låta tro och liv bli ett när vi både hjälper människor att förstå vem Jesus är och vad det innebär att följa honom och att hålla hans bud.
Vi kan nog alla känna en viss tvekan och ett tvivel inför uppgiften, som Mose frågar: hur skulle en sådan som jag kunna…? Det finns något gott i att känna sig ödmjuk inför uppdraget. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte är på oss allt hänger.
I början av Matteusevangeliet får vi veta att Jesus är Immanuel, det betyder Gud med oss. Allra sist i sitt evangelium påminner Matteus oss om att det gäller än och det kommer gälla ända in i evigheten. Han som har all makt i himlen och på jorden har lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut. Så låt oss inte behålla allt detta goda för oss själva när världen och dess invånare så väl behöver det. Låt oss gå med Gud och tjäna Herren med glädje!
Det är inte en passiv tro vi bekänner. Det är en tro som reser sig, går ut och tar risker. Det är en tro som står på de förtryckta, sargade och utsattas sida. Det är en tro som inte låter sig tystnas när den ser orättvisor. När vi hör Jesus säga att han har ”all makt”, får vi inte läsa det som världslig makt. Detta är inte en kejsares makt. Det är den korsfästes makt. Den makt som vägrar våld, men ändå övervinner döden. Den makt som rör vid spetälska, bryter sabbatslagar för att hela, och som säger: saliga är de som hungrar efter rättfärdighet. Världen behöver den sortens makt. Inte mer vapen, hat eller tystnad. Världen behöver lärjungar som går till Galileen även när de tvivlar. Som vägrar ge upp hoppet. Som vågar säga: ”Vi tror på en annan ordning. En ordning där barn inte dör i krig och där kvinnor inte förtrycks. En ordning där transpersoner inte mördas och där hbtqia+ personer inte förtrycks. En ordning där flyktingar får en plats vid bordet”.
Och vet du vad?
Det börjar med oss. Här. Nu. Vi sänds inte för att vi är färdiga, men för att världen väntar. Jesus säger ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” Där har du evangeliet. Jesus sänder oss, men han lämnar oss aldrig. Han går med oss in i kamp, in i handling, in i förändring. Så när vi marscherar för klimatet, när vi protesterar mot rasism, när vi öppnar våra kyrkor för dem som inget hem har är Jesus där i ord, handling och tanke. Inte på tronen i något avlägset palats, utan mitt bland oss. I rörelsen. I kampen. I sången. I tåget. I tvivlet. Så gå, du som tror. Gå, du som tvivlar. Gå, du som längtar.
För Jesus sänder oss, och världen väntar.
Johanna Sinclair
