Nionde söndagen efter trefaldighet
Goda förvaltare
Lukasevangeliet 12:42–48
Jesus sade: ”Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. Men om den tjänaren tänker: Det dröjer innan min herre kommer, och så börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig full, då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med de trolösa. Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.”
Goda förvaltare är dagens tema. Det ställer en del krav och frågor till oss. Hur är vi goda förvaltare? Vad är det vi ska förvalta?
Dagens ämne är hämtat från 1 Pet 4:10
Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former.
Att vara en god förvaltare innebär att man tar ansvar för något som tillhör någon annan och sköter det som om det var ens eget. Jesus återkommer till detta uppdrag i flera liknelser. Det finns pund som vi ska förvalta. Det handlar om trohet och klokhet i smått och stort.
Vad är det då vi ska förvalta? Vi är Guds medarbetare och ska förvalta Guds egendom: naturen, livet, åkermarken, kroppen, själen och den kristna tron, som om det var vårt eget. Detta förvaltarskap kan skötas på olika sätt. Den ene förvaltaren i liknelsen inser sitt ansvar, medan den andre sviker sin uppgift. Hans öde skildras starkt. Han visste ju vad arbetsgivaren ville och krävde. Det gör hans svek desto allvarligare. Den som fått mycket anförtrott har ett större ansvar än den som fått mindre att förvalta. Ser vi på den kristna kyrkan med alla olika personer och roller vi har så blir texten mycket närgången.
Den goda förvaltaren har en präktig, nästan en självgod underton. Men då får vi läsa texten från ordspråksboken igen: neka inte någon en skälig gåva när det står i din makt att hjälpa.
Det vi fått att förvalta är inte ägodelar eller förmågor utan det är varandra. Vi är förvaltare. Den makt vi har fått att göra varandra gott eller ont är stor, så stor att ansvaret kan göra att vi darrar. Av den som fått mycket ska det krävas mycket. Men oavsett hur stora eller små förmågor vi har är ändå uppgiften att göra gott mot våra medmänniskor. Vi har fått Guds förtroende för detta stora arbete. Det är en verklig makt vi fått men ingen av oss är någon annan människas herre. Vi är förvaltare och vi ska ta hand om de människor vi fått att förvalta, på bästa sätt.
Det är lätt att gömma sig bakom stora frågor om vem som förtjänat vad och hur det ska gå ihop, tänk om alla gjorde så. Men Jesus ställer den lilla frågan till oss: Vad kan du göra med det du har? Var samlar du din skatt? Där din skatt är där kommer också ditt hjärta att vara.
När vi har gjort allt vi förmår och det ändå inte räcker till, då får vi tro att vi bara är förvaltare.
Jag såg på ett program om nya upptäckter i Amazonas som har avslöjat spår av tidigare okända civilisationer.
De blomstrade och utvecklades i århundraden inne i regnskogen. Med sofistikerade jordbrukssystem utvecklade dessa civilisationer avancerade sociala nätverk och byggde enorma geometriska byggnadsverk. Dessa samhällen konstruerades under årtusenden och uppstod långt före uppkomsten av Mayariket, vilket visar att Amazonas var en föregångare i civilisation och samhällsutveckling.
Detta har inte upptäckts tidigare för att tron var att det inte gick att leva i djungeln.
Det var ett intressant program om hur de tog hand om naturens resurser och utvecklade välfungerande civilisationer.
Anledningen till att de inte finns kvar är att de troligtvis dog av de sjukdomar som européerna kom med. När inte kunskapen om samhället fanns så försvann det och blev överväxt av djungeln.
Jag tänker att det är viktigt att ta vara på den kunskap som våra naturfolk bär på. De är alla goda förvaltare av vår natur och har byggt upp välfungerande civilisationer.
Den här kunskapen går förlorad om den inte får berättas och leva vidare. Det är på samma sätt med de berättelser vi bär med oss om den kristna tron. Om vi slutar att berätta går också den kunskapen förlorad. Vi behöver vara goda förvaltare av både den kristna tron och vår natur och våra medmänniskor.
Johanna Sinclair
