Uppdrag
Efesierbrevet 4: 7-13
Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom. Därför heter det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor. (Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden? Han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting.) Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet.
I den här texten finns hänvisningar till andra bibeltexter som kan vara lite svåra att förstå, om du inte känner till sammanhanget och var det är hämtat ifrån. Därför går jag igenom det först.
I vers 8 står det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor.
Det är hämtat från Psaltaren 68:19.
Psalm 68 är Israels segersång, det tycks vara en processionshymn som sjöngs när arken bars in i Jerusalem eller vid högtiden till minne av denna händelse. Psalmisten målar en rad livfulla bilder av Guds segerrika makt och Gud väljer Sion i Jerusalem som sin boning.
När Paulus hänvisar till den här psalmen citerar han i en form som avviker från den hebreiska texten. Orden om Guds seger över fienderna tillämpas på Kristus.
I vers 9 står det att han steg upp och måste också ha stigit ner i underjorden? Enligt 1 Pet 3:19 fullföljde Kristus sin seger över döden genom att predika för andar som satt fångna i dödsriket.
Hoppas att detta förtydligade lite, du får läsa vidare i hänvisningarna som finns i din Bibel.
Den kristna enheten är ett faktum. Vi hålls samman av en gemensam tro, en gemensam lojalitet, ett gemensamt syfte. Vi tjänar en herre. Han som är huvudet, vi är lemmarna i en enda kropp. Men vi är alla olika när det gäller temperament, personlighet och gåvor. Vi har alla fått olika uppdrag, uppgifter och gåvor. Vi passar till att utföra olika arbeten. Varje uppdrag är lika viktigt. Alla behövs för att bilda enheten och helheten.
Beskrivningen i 1 Kor 12:4-12 är så bra tycker jag. Där Paulus talar om att nådegåvorna och tjänsterna är olika men Anden är densamma. Han talar om alla de olika gåvor vi får, Anden fördelar gåvorna till vara och en.
Även kroppen nämns här. Att alla delar bildar en kropp, kroppen består inte av en enda del utan av många.
Den här beskrivningen är bra på många sätt, den visar att vi alla behövs med våra olika gåvor och egenskaper. Den påminner oss också om hur vi inkluderar personer eller grupper som samhället anser vara annorlunda och därför på olika sätt exkluderar. Vad händer med församlingen om några personer utesluts p.g.a sexuell läggning till exempel eller om de har en funktionsnedsättning? Om en del av kroppen lider, lider hela församlingen. Om bara vissa människor är med blir kyrkan något annat än Kristi kropp på jorden – den blir stympad. Mångfalden behövs för att bilda Kristi enhet.
Enligt texten i Efesierbrevet (4:12) är tjänstegåvorna till för att utrusta eller att ge de heliga förmågan att tjäna, så att de i sin tur kan utföra sin tjänst. Tjänstegåvornas roll är alltså inte att exklusivt vara de som bygger upp församlingen, utan att förmedla Andens kraft, inspirera, undervisa och tjäna alla andra så att alla i slutändan är med och tjänar i gåvorna.
Detta beskrivs mer i Ef 4:16 Han lät hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ge åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.
Idealet är att varje kristen ska tjäna i Andens kraft, men ingen enskild har fullheten av kraften.
En av tjänstegåvorna som nämns i Efesierbrevet är apostel. I Nya testamentet är det ett ord utan bestämd innebörd. Ibland avses en snävare grupp, de tolv, ibland fler, som nämns i både apostlagärningarna och romarbrevet, både män och kvinnor. De apostlar som nämns här i 4:11 verkar inte vara tidsbestämda till apostlarna i församlingens första tid. De verkar vara vägröjare, pionjärer och deras tjänst präglas av både utsatthet och svaghet samt under och tecken.
En annan tjänstegåva är Profetiskt tal. I bibeln är det alltid ett budskap som bygger på Andens uppenbarelse. Ett tal som uppmuntrar, inspirerar, tröstar och förmanar. Alla kristna kan profetera, men en profet gör det oftare och med större precision och kraft än andra. Profeter är alltså inte i första hand barska ”sanningssägare” eller detsamma som att tala om samhällsfrågor. Profetens roll är inte att ersätta individens eget lyssnande efter Andens tilltal, utan att hjälpa andra att själva höra Guds röst.
I Johannesevangeliet berättas det om hur Johannes döparen berättar om Jesus och hur han förklarar för sina lärjungar att det inte är honom de ska följa utan Jesus. Så på uppmaningen av Johannes väljer några att följa Jesus i stället. Så den kallelse Jesu lärjungar får är olika. På samma sätt som det är för oss. En del upplever en kallelse från Jesus själv. En del söker själva sanningen om Jesus. Andra får kunskap om Jesus genom någon ledare i kyrkan. Några får veta om Jesus genom vänner och släktingar. Vi är alla olika och väljer att följa Jesus på olika sätt, en del vill genast följa med och se medan andra tvekar, så som Nathanael gjorde.
Väljer vi att följa Jesus så kommer vi alla att få olika uppdrag som är utvalda just för oss. Gud vet vad som är rätt för var och en av oss, så lyssna in Guds röst och följ kallelsen.
Det är inte alltid så lätt att följa kallelsen, vi kan känna en osäkerhet inför uppdraget. För mig var det så när jag fick kallelsen till att bli diakon.
Det var inget som jag hade någon tanke på tidigare, men jag visste att jag ville göra något annat än att vara förskollärare, som jag var då. Därför letade jag runt bland utbildningar och fastnade då för diakonutbildningen. När jag hade funderat en stund nämnde jag det för Per (min man) och han svarade direkt att jag skulle söka utbildningen. För mig blev det Guds röst som talade genom Per. Per blev den där stödjande, inspirerande och uppmuntrande profeten som hjälpte mig att höra Guds röst. Så jag vill uppmana er alla att lyssna in Guds röst och också lyssna på varandra, att hjälpa och inspirera varandra till olika uppdrag.
Den här veckan har det varit Kyrkokonferens (Equmeniakyrkan) i Göteborg. Samtidigt har det också varit World Methodist Conference, med många deltagare från hela världen. Temat för konferensen har varit On the Move, översättning: vara i rörelse eller på resande fot.
När Pastor Dr. Audrey Warren, från Miami, predikade på öppningsgudstjänsten talade hon mycket om att vara i rörelse.
Hon uppmanade oss till att ”move”, röra oss. Kyrkan kan inte sitta still utan måste vara i rörelse. Det är så vi kan nå ut till nya människor.
Ett av de uppdrag vi fått är säkert att vara ”On the Move”. Alla av oss har inte fått det uppdraget, men några av oss har det och då måste vi lyssna till kallelsen och röra oss.
Framför allt ska du lyssna på den kallelse och det uppdrag som du har fått.
Johanna Sinclair
