Herrens moder
Lukasevangeliet 1:39–45
Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.”
De här två sista adventssöndagarna har Johannes respektive Maria som centralgestalter. De bereder på var sitt sätt vägen för Jesu ankomst. De symboliserar också två olika linjer under adventstiden: allvaret och den förväntansfulla glädjen.
Herrens moder är dagens tema och då har vi ju Maria som centralgestalt. Vi protestantiskt kristna är ju inte så vana vid den katolska och ortodoxa Maria-fromheten. Men jag tycker ändå det är viktigt att fundera på Marias roll i julberättelsen. Vi kan nog enas om att vi bör känna vördnad och respekt för Maria och hennes sätt att ställa sig så omedelbart till Guds förfogande. Välsignad är du mer än andra kvinnor antyder verkligen något speciellt. Ingen människa kan någonsin få samma uppdrag som hon fick. Hur stort det var/är kan vi nog aldrig riktigt inse. Detta blir ett försök att resonera kring och möjligen konkretisera hur vi kan vörda Maria i ett icke-katolskt sammanhang.
Maria blir mamma till Jesus, efter att en ängel kommit på besök hos henne. Hon förekommer i alla evangelier, och i Apostlagärningarna lär vi oss att hon fanns hos lärjungarna även efter Jesu död. Hon är en av Bibelns mest kända gestalter.
I Maria får vi se vår kanske främsta förebild i att tro och lita på Gud. I att ha mod att säga ja till vad Gud vill göra i våra liv, även om vi inte vet alla detaljer i förväg. Gud är inte i första hand ute efter mitt perfekta liv, min duktighet och vackra fasad och goda sociala och ekonomiska ställning, utan min absoluta tillit. Ett ja till Gud utmanar mitt kontrollbehov.
När ängeln kommer till Maria tilltalar Gabriel henne som en drottning: Var hälsad du högt benådade. Maria ifrågasätter direkt och undrar vad en sådan hälsning betyder. Ängeln berättar att hon ska föda en son och Maria frågar kaxigt hur det ska gå till när hon inte har haft någon man.
Jag tycker att Maria visar på en styrka när hon vågar ifrågasätta ängeln och Guds plan. Sen gör hon det tydligt för Gabriel och för oss att hon är Herrens tjänarinna och vilken speciell relation hon har med sin Gud.
Maria lär oss leva annorlunda, utmanar vår stressade livsstil. Att lyssna in vad Gud vill med våra liv. Det som kräver tid, tålamod, stillhet och tystnad – bristvaror i vårt moderna samhälle.
Marias liv går från oändlig lycka och utvaldhet till oändlig sorg och hopplöshet, tillbaka igen och tillbaka igen. Genom livets alla prövningar bär hon med sig de båda uttrycken för relationen till vår Herre, som inte är någon motsättning. Hon är den högt benådade och hon är Herrens tjänarinna. Mitt i detta svåra och underbara står Maria kaxig och stark. När hon får barn utan en mans inblandning då dör patriarkatets makt. I denna nya ordning, som är mirakulös och specifik för henne, föds Guds kärlek till världen, vår framtid och vårt hopp.
Tillsammans med Maria får vi visa på Kristus, ta emot honom och låta honom födas in i våra liv. Också genom oss – som enskilda kristna och församlingar – kan Guds kärlek få konkret gestalt. Tillsammans med Maria får vi stå på tröskeln till det som anar något av Guds rike och evigheten mitt i det liv som pågår nu. Människor som anar att ingenting är omöjligt för Gud. Människor som vågar tro och berätta för världen att vi är insatta i en mycket större berättelse än vi kan ana. Förmodligen kommer Gud även i fortsättningen att ibland gå utöver det vanliga, och kanske t o m utöver vad vi kommer att anse passande. Låt oss hålla ögonen öppna för överraskningar!
Tack Gud för att de uppdrag du ger oss aldrig är de vi väntar oss. Tack för att du ger oss kraften vi behöver. Och tack för att du kallar oss, inte till passivitet utan till kaxighet.
Amen
