Andra söndagen efter trettondagen
Livets källa
Johannesevangeliet 5:31–36
Jesus sade: ”Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.”
Idag är temat Livets källa. Jag tycker alltid att det är rofyllt att vara vid vatten och en källa kan vara som en slags helig plats. De gamla kelterna kallade källor för ”tunna platser”. Platser där det är nära mellan himmel och jord. Där det synliga och det osynliga möts. Rent konkret är det ju så att vid en källa rinner det upp vatten ur underjorden och blir synligt för oss. Vatten som allt levande behöver.
Den kristna tron säger att Gud är källan till allt. Allt liv har sitt ursprung i Guds dolda djup. Gud själv är bortom vår fattningsförmåga men vi tar hela tiden del av Guds gåvor som upprätthåller världen.
Jesus själv liknar sig vid en källa. Han sa: ”Är någon törstig så kom till mig och drick” och menade att han kan släcka vår djupaste törst och längtan. Vi kan ha många sorters törst i livet. Den verkligt djupa törsten kan vi bara släcka genom att komma till honom som är vårt ursprung.
I texterna som vi har läst idag finns inte något som talar om källan eller vatten. Men de talar om livet och vårt möte med den levande guden.
I berättelsen innan texten i Johannes berättas det om en man som varit sjuk i trettioåtta år, han får möta Jesus och blir helad. Av dialogen kan vi förstå att mannen bär på mycket frustration. När Jesus frågar om han vill bli helad svarar han inte på frågan, utan berättar hur han inte hinner ner i vattnet. Man trodde att dammen vid Betesda hade helande krafter när det kom i rörelse.
I föregående kapitel har Jesus sagt till kvinnan vid brunnen i Samarien. ”Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.”
De båda berättelserna visar att Jesus är den som mättar alla våra behov. Det vatten Jesus ger blir till en källa inom oss med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv.
Kvinnan vid brunnen, som förde en lång teologisk diskussion med Jesus om han verkligen kunde vara större än Jakob, och mannen vid dammen som var frustrerad över sin situation, fick båda möta livets källa! De fick ta emot Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet.
Dagens text är lite komplicerad, för att förstå behöver vi egentligen läsa hela kap 5 i Johannesevangeliet. Mycket i texten handlar om auktoritet. De skriftlärda vill inte tro att Jesus är Messias och försöker fälla honom för brott. Jesus har dels brutit mot sabbatsbudet, dels har han likställt sig med Gud.
Lagen och traditionen slår fast att ett enda vittne är inte nog för att fälla någon för brott eller förseelser. För att en sak ska avgöras måste två eller tre personer vittna. (5 Mos 19:15) Det verkar som Jesus utgår från denna logik när han lyfter fram Johannes Döparens profetiska vittnesmål. Men källan finns inte hos Johannes. Jesus pekar mot livets sanna källa, alltså Gud själv. Den verkliga auktoriteten är Gud och de verk som Jesus har fått i uppdrag att fullborda.
Det Jesus pekar på är handlingarna. Det som faktiskt sker och påverkar livet genom honom. Där finns vittnesbördet. Om vi stannar upp och tar det budskapet till oss så kan Jesus påminna oss om att varken kyrkans auktoritet, legitimitet eller varande handlar om rätt lära, rätt ämbete eller rätt fromhet. Inte ens om att en predikan kan vara perfekt. Nej, det handlar nog mer om att kyrkan faktiskt gör det som Gud vill ha gjort och inte ställer sig i vägen för människorna som Gud vill nå.
Jesus uppmanar oss att vända oss mot fadern och lyssna in vad som är rätt väg. Som alltid är Jesus väldigt skarp mot de religiös/skriftlärda ledarna. I slutet av Johannesevangeliet kap 5 förklarar Jesus hur han uppfattar ledarna som anklagar honom.
Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv. Människors ära vill jag inte ha, men jag har förstått att ni inte har någon kärlek till Gud. Jag har kommit i min faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom. Hur skall ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden? Tro inte att jag skall anklaga er hos Fadern; den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till.
Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?
(Joh 5:39-47)
Vi människor försöker ju hela tiden tolka och försöker förstå budskapet. I den strävan blir det lockande att skapa något som går att förstå. Då skriver vi lagar och regler, ordningar och normer. Vi skapar olika kulturer och normer, som också kan bli fördomar. Det skrivs bestämmelser om vilka som får göra vad och hur och i vems namn och av vilken anledning. När ska det stås eller sittas? Ska vi buga eller göra korstecken? Alla dessa regler och normer kan vara bra ibland, men ibland blir allt fel och dåligt. Vi skapar ju vår tillvaro på det sättet, till skillnad från Gud som skapar helt annorlunda. Det är då vi ska påminna oss om att åter vända oss till källan, till Gud. Som fortfarande är närvarande och letar efter oss i sin skapelse. Gud frågar: Människa, var är du?
Det är viktigt att veta var vi har blicken och var vi lyssnar. De skriftlärda förstod inte den profetia som Johannes Döparen kom med och de förstod inte att Jesus var Messias.
Kan vi förstå dagens profetior och hör vi vad som förmedlas? Skulle vi känna igen Jesus/Messias om han kom idag?
Jag är osäker på om jag kan se och höra det budskapet och förstå. Vad är det som är rätt och sant, vad ska jag tro på?
För att få svara på frågorna är det viktigt att gå till källan, att samtala med Gud. Det är hos Gud vi får svar på våra frågor och funderingar. Att ägna tid åt bön och bibelläsning är viktigt. I bibelläsningen är det också viktigt att läsa en längre text för att förstå sammanhanget. Läser du bara enstaka verser eller stycken kan det vara svårare att förstå budskapet. Det är viktigt att veta i vilket sammanhang texten finns och är skriven. Dagens text blev ett tydligt exempel på det tycker jag, där det är bra att veta både inledningen och avslutning.
Min förhoppning är att vi ska bli bättre på att läsa bibeltexter lite mer på djupet och studera bibeln mer för att får en bättre förståelse. Att vi kan lyssna in Guds röst mer och söka mer efter livets källa. Källan, Gud, som vänder sitt ansikte till dig och ler mot sitt barn som en mor. (PoS 83)
Johanna Sinclair
