Predikan 18 oktober 2020

Tema: ”Trons kraft”. Hebreerbrevet 11:29-33.

Vad duger tron till? Vilken kraft har den? Vi har såklart de gamla bibliska hjältarna. De vågade handla annorlunda. De fäste blicken på det som inte syntes och handlade i den här världen så det både syntes och märktes.

Vad kan vi lära av dom? Vad behöver vi se? Vad och hur behöver vi agera och göra i vår tid? Vi hade i går i kyrkan en av våra ”Klimatsmarta lördagar”. Tanken är att vi ska träffas, bli lite klokare och fundera tillsammans över vad vi kan göra i den livssituation som världen står i, i oktober 2020. Jag tror inte att vi som träffas inbillar oss att vi förändrar världen. Men vi kanske kan förändra oss själva? För övrigt, man gör inte det rätta för att man tror att det förändrar världen. Man gör det rätta för att det är det rätta.

Jag tror inte heller att vi som träffas inbillar oss att kyrkan har en särskild kompetens när det gäller meteorologi, vätgasdrift, litiumutvinning, ekonomistyrning, statskunskap eller politik. Vi är, liksom alla i händerna på experter och beslutsfattare.

Men i några avseenden har kyrkan och kristna människor en unik kompetens. Vi kan röra vid Guds väsen. Vi har berättelserna om det sedan mer än 3400 år. Det är en lång tid. För övrigt i vårt moderna samhälle lever vi ganska historielöst. 50 år? 100 års perspektiv? Men vi kristna lever i ett långt historiskt perspektiv och vi betraktar historien också utifrån det som inte syns. Vi kan se det som inte syns. Vi kan lära av andra som har sett det som inte syns och styrt om sina liv efter det.

Abraham, trons urfader levde som nomad i mellanöstern. Där förekom de grymheter som vi känner från vår egen tid. Folkuppror, strider, krig, konflikter. Fast i en betydligt mildare skala än de vi sett i vår samtidshistoria. På Abrahams tid förekom människooffer och att man offrade sina barn. Bibelns folk vände sig med avsky mot sådana bruk. Mot avgudadyrkan som hade med Molok och Baal att göra. Mot tillbedjan av guld och guldkalven. De utvecklade en för mellanöstern och samtiden unik moraluppfattning. Gud befallde, ”värna änkan, den fader och moderlöse, främlingen ty ni har själva varit främlingar i Egyptens land”. De visste vad korruption och oärlighet och maktmissbruk var, det framgår tydligt även i Gamla Testamentet. Att hålla sig till Gud innebar avståndstagande från allt detta onda.

Tron, även vår egen tro kan röra vid Guds väsen. Vad händer då? Vilka krafter kan då frigöras inom oss? Rachav var prostituerad och bodde inne i stadsmuren i Jeriko. Hon hade insett att Jeriko inte hade någon framtid. Hon släppte in spioner utsända från israeliterna som gått ut från Egypten och sökte nytt land. Hon vågade ompröva sina lojaliteter. För henne innebar tron att hon svek det gamla sammanhanget.

Får tron oss att våga svika vårt gamla sammanhang? Det gamla sammanhanget är tron att livet kan levas lika rätt utan Gud. Tron att vi kan utvinna allt vi vill ur naturen, vi kan gräva gruvor, förgifta vatten, hugga ner skogen, utplåna arter och elda upp alla kolföreningar som lagrats i jorden under miljontals år. Tron att allt detta kan ske utan social orättvisa. Utan konflikter, utan krig. Utan att det kommer att beröra just våra liv. Vågar vi svika det gamla sammanhanget om ständig ekonomisk tillväxt?

Vi är alla lata och mer eller mindre obekväma med att ändra oss. Så ska det väl vara. Vi tycker alla att det är mer eller mindre läskigt att inte veta vad som kommer att hända. Men så kommer tider då vi frågar oss: Måste vi ändå inte ändra oss?

Skökan Rahab kände tvånget att ändra sig och släppte in spejarna. Det var ingen liten sak. Förräderi skulle en del säga. Gideon, Barak, Simson, David, Samuel och profeterna – alla ändrade sig därför att dom såg bortom det som syns. Tron visade sin kraft i deras liv och historiens gång ändrades.
Nu är utmaningen för oss – räcker trons kraft till för att vi ska kunna motsäga den här världens destruktiva krafter? För att vi ska kunna ändra oss? För att vi ska hålla kärleken till Jesus främst i våra liv? För att vi ska orka, våga och kunna avsäga oss konsumism, materialism och kortsiktig njutning. För att i stället möta det som är långsiktigt gott? För att i stället leva i en glädje som uppfyller himlen. Den värld vi inte kan se.

Nästan varje dag får vi höra om uppfinningar, teknologier och idéer som ska göra att vi ska kunna fortsätta leva som förut trots pandemi och klimatkriser. Personligen tror jag inte mycket på det pratet. All teknologi, och särskilt teknologi i masskala har oöverskådliga biverkningar.

Därför måste vi, menar jag, våga säga sanningen. Vi måste ändra oss. Vi måste finna vägen till en enklare livsstil. Vi måste befria oss från konsumismen. Vi måste säga nej till ett ekonomiskt system som förslavar människor. Förslavar både i vårt eget land och runt om i världen.

Räcker trons kraft i våra liv till för att göra denna förändring? Vågar och orkar vi säga nej till vår tids sjuka ideal?

Hur detta ska kunna ske är vad vi samtalar om på våra klimatsmarta lördagar. På våra söndagar placerar vi oss i trons kraftfält och ber Gud om hjälp att förändra oss. Hjälp att våga leva som troshjältarna i gångna tider.