Ett nådens år
När Jesus och hans lärjungar närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”
Idag firar vi första advent. Texten idag är ju samma som vi läser på palmsöndagen, inför påsken. Texten handlar om hur Jesus som vuxen rider in i Jerusalem för att fira den judiska påsken, Texten hör ihop med påsken och binder ihop hela kyrkoåret. Ordet advent betyder ankomst, Jesu ankomst. Under advent minns och tänker vi på Jesu födelse, Jesu återkomst och Jesus som finns hos oss idag.
Man brukar säga att advent handlar om att Jesus kommer tre gånger:
– han kom till jorden och blev människa. Det är den första gången.
– han kommer till oss här och nu. Det är den andra gången.
– och han ska komma tillbaka vid en för oss okänd tidpunkt i framtiden. Det är den tredje gången.
Det är kanske lättast att ta till sig den första ankomsten, eftersom vi påminns om den varje år, när vi firar advent och jul.
Den tredje ankomsten läser vi om i Bibeln, bland annat i Uppenbarelseboken. Det som står där är inte så lätt att förstå, men i stort sett går det ut på att Gud ska göra slut på ondskan i världen. ”Krigets vapen skall förintas” står det i Sakarjatexten vi har läst idag. Det är en profetia som vi får försöka lita på.
Den första och den tredje ankomsten är alltså placerade vid speciella tidpunkter i historien, då Jesus är och kommer att vara synlig för oss människor. Så står det i Bibeln. Men hur är det med den andra ankomsten?
”Se, jag står vid dörren och bultar”, står det i dagens episteltext, Uppenbarelseboken 3:20-22. Den som talar, det är Jesus, han bultar på dörren för att få komma in och äta tillsammans med den som bor i huset. Man brukar säga att det är dörren till vårt hjärta Jesus bultar på. Jesus bjuder oss till en måltids-gemenskap där vi får lära känna honom och han visar att han känner oss.
Idag blir du inbjuden till en sådan måltid när vi firar nattvard tillsammans. Där handlar det om att han kommer till var och en av oss, på ett personligt sätt.
Det är den andra ankomsten.
Vi får möjlighet till ett Jesusmöte, där det innersta blir synligt. I texten från Johannesevangeliet 18:36-37 säger Jesus att han har kommit till världen för att vittna om sanningen.
Vad är sanning? Kanske vi frågar oss, men vi behöver inte gömma oss för sanningen. Idag är vårt tema: Ett nådens år. Som vi vet kom Jesus och gav sitt liv för oss och den nåden får vi alla ta emot.
Ibland är det nog lättare att vara med i folkhopen och ropa Hosianna, än att möta Jesus på tu man hand, i ett möte där sanningen blir synlig. Innan texten vi läste från Uppenbarelseboken säger Jesus att han tillrättavisar alla dem han älskar. Han gör det för att han ska vittna om sanningen. Men han gör det på ett kärleksfullt sätt.
När vi firar nattvard finns möjlighet att lämna det som känns svårt i våra liv och som vi ångrar. Vi lämnar det till Gud och kan ta emot hans nåd som han erbjuder till oss alla.
Jesus bultar alltså på hjärtats dörr och vill komma in och möta oss i sanning. Då är det naturligt att både känna längtan och bävan, men kärleken tar risker. Det är ungefär som i en dikt av Eeva Kilpi:
Säg till om jag stör
sade han då han klev in,
då går jag med det samma.
Du stör inte sade hon,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
På samma sätt kan vi säga till Jesus när han rubbar hela vår existens – Välkommen.
På samma sätt som han säger Välkommen, när han i sin ankomst i ringhet, på en åsna, bjuder in oss till mötet med honom. Relationen vi bjuds in till med Jesus är ömsesidig. Jesus vill vara vår vän men vi måste säga ja för att han ska bli vår vän.
Vi blir inbjudna till ett möte med Jesus i nattvarden. Ett möte där Jesus tjänar vid den måltid där vi får mötas i kärlek och ömsesidig respekt för varandra. Vi får fira kyrkans nyår, ta emot nåden och starta på nytt.
Koppången
Här är stillhet och tystnad, nu när marken färgats vit
från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen, för att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
Och jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här
Där, bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en,
kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen.
Vi är fångar i tiden, som ett avtryck av en hand på
ett frostigt gammalt fönster som fått nåd av tidens tand
En sekund är jag evig, och sen vet jag inget mer…
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
Jag är här, och mitt på en frusen väg finns det värme ändå
fastän snön börjat falla och himmelen blir grå
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
Och jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här.
text Py Bäckman
Bön
Jesus, idag hurrar vi för dig. Hosianna Davids son! Tack för att du kom och tack för att du kommer. Låt detta nya kyrkoår få bli ett år av nåd, Låt ditt ljus lysa i mörkret och hjälp oss våga tro att ljuset vinner. Låt oss vara de fladdrande lågorna, så länge vi är här. Amen.
