Predikan 22 augusti 2021

Tema: Friheten i Kristus. Predikan 22/8 2021. Mark 7:31-37


”Sedan lämnade han trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: »Effata!« (det betyder: Öppna dig!). Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Och alla blev överväldigade och sade: »Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.«”
Vi skulle i kyrkan behöva en ritual för att få människor att tala och höra på rätt sätt. Jag vet inte om ritualen som beskrivs i dagens text skulle passa. Evangelisten Markus skriver att Jesus förbjöd dem att berätta det för någon vad som hade hänt.. Förmodligen ville Markus att människor inte skulle se Jesus som främst en helbrägdagörare. Dagens berättelse har många bottnar.

En kollega till mig berättade om vad som hände när hon i en predikan delade med sig av svårigheter hon mött. Om problem, skilsmässa, skuldkänsla och skam. Efteråt kom fick hon kontakt med människor, mest äldre kvinnor som sa ”det där har jag också varit med om Men jag har aldrig kunna berätta om det.” Dom blev befriade, kunde äntligen tala om hur dom haft det.

Vi är så många som är tystade. Vi tystnar bland alla vältaliga. Ur en del sprutar bara orden. De vältaligas vältalighet blir som en härskarteknik. När vi väl ska tala, talar vi illa. Vi blir ofria, obekväma. Hur många tala inte stammande, förläget, tveksamt, osäkert, dåligt. Som Moses ungefär, i en av dagens andra texter.

Vilka talar dåligt? Invandrare, urfolk, asylsökande, isolerade, åthutade, nertrampade, psykiskt misshandlade, utskällda, knuffade, slagna. Mannen i vår text kunde knappt tala.. I en engelsk översättning står det ”talfel”.
Men i mötet med Jesus uppstod det en vibration – en kärlek – en resonans – en kontakt. I det kraftfältet blev mannen upprättad, helad och kunde höja sin röst och tala riktigt.

Och hur hör vi? Hörfel. Jag har hygglig hörsel, men ibland – speciellt när mina barn säger något kan jag höra det mest befängda saker. Vi kan förledas för att vi hör fel.

Regeringar erbjuder gratis vaccination för att försöka skydda människor mot en potentiellt livsfarlig infektion. Men inte så få hör ett erbjudande om att bli förslavade av staten och få ett microchip injicerat som gör oss ofria. Rädslan blir ett fängelse.

Många hör visserligen om helvetisk hetta – luciferhetta i Spanien. Om skogsbränder, skyfall, översvämningar. Man hör om allt detta. Men man hör inte varningsklockorna. Förstår inte. Hör inte på rätt sätt så att vi kan vända om från våra onda vägar och destruktiva levnadssätt. Vända om och bli helade.

I mötet med Jesus kan en sådan kärlekens resonans uppstå som gör oss fria. Befriar oss till att göra det rätta. Lyssna rätt. Tala frimodigt utifrån den frihet Kristus vunnit åt oss.

Dagens text är mångbottnad. Men jag tror den har sin grund hos profeten Jesaja. ”Säg till de förskrämda: ”Fatta mod, var inte rädda! Se er Gud är här. Han kommer själv för att rädda er.” Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel.”

Där hos Jesus Kristus är min frihet. Och jag tror, där hos Jesus Kristus är vår frihet.

Gå in i den frihet Jesus vunnit åt dig. Lev i den vibration, det liv som uppstår i mött med Jesus, den uppståndne.