Nådens gåvor
10: söndagen efter trefaldighet
Här är den predikan som jag skulle ha haft när jag blev sjuk.
/Johanna Sinclair
Romarbrevet 12:3–8
I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva utan tänk som man bör tänka, med självbesinning, så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom. Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra. Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.
Temat är Nådens gåvor och episteltexterna alla tre årgångarna handlar om församlingen och dess olika resurser och tjänster. Texterna från Gamla testamentet betonar förbundet med Gud och folkets kallelse och ansvar. Dagens evangelium kan höra ihop med samma tema, men sticker ut genom de anmärkningsvärda orden om att binda och lösa och om den gränslösa förlåtelsen. Gemenskap är att ta vara på människors gåvor av olika slag och glädjas åt allt detta. Men varm gemenskap kostar också en hel del och den tål konflikter och uppgörelser.
Jag skulle kunna ha en predikan om konflikthantering och förlåtelse men eftersom temat för söndagen är Nådens gåvor så vill jag fokusera på texten från Romarbrevet istället.
Vi har alla fått olika gåvor till vårt förfogande, både Andens gåvor och mer ”vardagliga”. Vissa gåvor har vi med sen födseln och från vår uppväxt. Andra gåvor utvecklar vi under livets gång och några får vi när vi är mogna för dem och när de behövs i församlingen. Meningen är att vi ska använda våra gåvor, oavsett vilka de är, så de blir till nytta och glädje för andra. Både i församlingen, på jobbet, i skolan, bland familj, släkt, grannar och vänner. Helt enkelt både där vi befinner oss och dit Gud kallar oss. Vi har fått olika gåvor för att kunna hjälpa varandra. Ingen behöver kunna allt, för när det fungerar som bäst får vi alla glädje av varandras gåvor. Eftersom vi behöver varandra är allas gåvor lika viktiga. Ingen är förmer än någon annan.
Vi ska glädjas åt det vi fått och uppskatta de gåvor vi utrustats med. Vi ska inte nedvärdera andra människor, men vi ska heller inte nedvärdera oss själva. Vi kanske inte är bäst på något, men vi har alla saker vi är bra på och som vi kan bidra med.
I en församling behövs ju många olika gåvor och jag är övertygad om att Gud ser de behov som finns och ser till att det i varje församling finns personer med de gåvor som behövs. När någon lämnar eller när vi inte orkar mer då finns det andra som kan ta över. Skulle det vara så att just de gåvorna inte finns tror jag att Gud ser till så att de personer som behövs kommer till församlingen eller så utrustar anden oss med nya gåvor. För att Gud ska kunna utrusta sin församling på bästa sätt krävs att vi är öppna och lyhörda. Vi behöver inte ta på oss uppgifter som känns för svåra eller för tidskrävande. Vi måste inte heller fortsätta med de uppgifter vi har sagt ja till en gång i tiden utan vi utvecklas ju som människor och då kan vi byta uppgifter ibland.
Det är viktigt att vi är lyhörda både för vad församlingen har för behov och också vad vi har för gåvor och önskemål om uppgifter i församlingen. En del gåvor kanske vi inte ser själva utan det behövs någon som uppmärksammar vad som de ser hos dig. Ibland måste vi kanske också säga vad vi vill göra och vad vi har för önskemål.
Vi måste vara stolta över det vi vet att vi kan och våga prova nya saker. Jag tror att är vi lyhörda och lyssnar in Guds röst så får vi det vi behöver både personligen och i församlingen. Även om det finns många uppgifter i en församling så är det viktigt att se när någon inte orkar med uppdrag och bara vill finnas till i församlingen. Det är en del av livet och i en församling bär vi varandra. Ibland är en människas uppgift bara att finnas till. Alla är viktiga delar av församlings-kroppen oavsett vilka vi är och vad vi har möjlighet att göra.
Anden fördelar sina gåvor på var och en så som den själv vill och hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta i Guds rike på jorden.
Så var lyhörda och lyssna efter vad Gud vill säga till dig och oss. Det är ju inte bara hos oss själva vi ska upptäcka gåvor utan lika mycket hos varandra. Det är viktigt att vi vågar och vill utmana varandra så vi kan få utveckla både i församlingen och för oss själva.
Gå i frid och tjäna Herren med glädje!
