Tema: Kristi återkomst. Matt 25:31-46
”När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig. ’Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”
Varje morgon brukar jag avsätta en stund till att sitta ner tillsammans med Gud. Ofta kommer det över mig ett svårmod. Allt detta elände. Klimatet som alla pratar om men där det händer nästan inget. Våldet i förorter. Flyktingarna i skogarna i Belarus. Offer i ett cyniskt spel. Och det vi ser av flyktingkriser är bara början. För att inte tala om vansinnet och lidandet i Syrien. Det smutsiga spelet i Mellanöstern. Det tycks gå bra för lögnarna och det som bryter mot all anständighet. Bläddrar jag fram till Psaltaren i min Bibel så är den full av klagan. Klagan över de som trampar ner rätt, sanning och fattiga, värnlösa.
Men så bläddrar jag fram till dagens evangelietext. Och där står faktiskt att vi lever i ett moraliskt universum. Där rätt, sanning, rättvisa, barmhärtighet, nykter omsorg om varandra är grundpelare. Vem kan tro detta? Vem förfäktar på allvar ett sådant påstående när vi vet hur världen fungerar? Vi kristna gör det. Vi tror det. Vi lever för det. Vilka är skälen?
Jag vet inte om Du har märkt det. Det börjar växa fram en ny slags aktivisism, moralism. Nya budord om man så vill. Ät inte kött! Flyg inte! Konsumera lite. Internationell rättvisa. Sluta använda kol, olja och plast! Bli pacifist och antimilitarist! Jag tror du kan budorden. Är det så vi verkar fram ett moraliskt universum?
I den kristna erfarenheten ligger vad årtusenden lärt oss. Budorden är väl bra och rätta. Men ack, jag vet det rätta men gör inte det rätta. Jag är oförmögen att ta mig ut ur det nät som mitt liv är inknutet i.
Dagens text om Människosonens dom är ett evangelium. Ett glatt budskap. En del läser det med skräckens och skuldens glasögon. Men här står faktiskt att garanten för ett moralisk universum är i Gud själv. Gud själv talar i människan Jesus. Det är inte min goda vilja, eller mina välmenta gärningar som skapar ett moraliskt universum. Det är Gud som uppehåller en moralisk världsordning.
”Nu pratar han gallimatias” säger var och en som tänker kritiskt. Kanske det. Men låt mig berätta vad jag ser.
Tusentals unga är upprörda och reagerar mot ohämmad konsumtion och klimatförstöring. Är inte det moraliska handlingar?
Tidningar skriver med indignation om maktmissbruk, mutor och översitteri. Varifrån kommer den ådran?
Ryssarna skämtar friskt om sina makthavare. Internationella sanktioner vidtas mot korrupta härskare. Panamadokument och Pandora-läckan avslöjar korrupta metoder och girighet, även i svenska sammanhang. Den moraliska strukturen finns i människor och stöds och får näring och mod av Gud själv. Så tror kristna.
Men vi då? Vi som står fjärran från nyhetsrubrikerna och de stora sammanhangen. Hur är det med oss?
Även vi är indragna i det stora moraliska sammanhanget. Guds befrielse av världen. Gud visar en väg för oss alla. Inte budord i första hand utan en sinnets förnyelse. Ett utbyte av gamla prioriteringar mot nya. Av gamla preferenser mot nya. Vad Gud kan göra med oss är att ge en glädje i att göra det rätta. Gud verkar i oss en vilja att göra det rätta. Även i det lilla.
Får jag berätta vad jag sett? Jag känner människor som har såna värderingar som jag inte trodde var möjliga i vår självcentrerade, konsumtionsinriktade samhälle.
Jag ser människor i den här stan, ja faktiskt i det här kvarteret, ja, t.o.m. i detta rum som aktivt bryr sig om några människor i Tié-Tié långt borta i Afrika. Människor som bygger ett skolhem för flickor. Jag ser vår internationella kommitté som oförtröttligt försöker påminna oss om att världen är större än Umeå kommun. Jag ser mängder av människor som möter asylsökande med värme och värdighet. Här ser jag gamla överläkare som städar toaletter med ett leende på läpparna. Här Människor ställer upp vid orglar och pianon och sjunger av hjärtats lust. ärom veckan mötte jag en äldre gentleman i foajén. Han hade friska köldrosor på kinderna och regnet droppade från hans cykelhjälm. ”Cyklar Du?” frågade jag. ”Jo det var sämre väder än jag trodde.” sa han och log med hela ansiktet. Jag har hört städpatruller tramsa med varandra och trivas – med städning. Det här är inte sant tänker jag.
Att gör det rätta behöver inte vara tungt tänker jag. Det finns en glädje i det. En glädje större än det självupptagna kringgränsade livet.
Får jag berätta en episod. Det är nog en utvikning tänker jag mig. Det har med etik och moral att göra, tror jag. Inte sällan träffar jag människor som höjer sjukvården till skyarna. Jag har lite svårt med det. ”Men ser dom inte? Ser dom inte bristerna, luckorna. Det är bara vissa som får en bra sjukvård. Stora grupper tas inte på allvar. Ledningsfunktionerna lämnar mycket övrigt att önska. Fel begås ständigt. Missförstånd, slarv, prestige. Vad är det för människor som så oreserverat höjer sjukvården till skyarna?” Som läkare har jag träffat en del patienter genom åren. Jag erinrar mig särskilt en man. Han levde ett oordentligt liv. Kom sällan till avtalade återbesök. Misskötte sig, minst sagt. Dessutom var han kriminell eller försörjde sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden om man säger så.. Jag tror inte jag förstod hur svårt sjuk han var. Efter några års bortavaro dök han plötsligt upp på mottagningen igen. Han hade fått den största gåva en människa kan få. Ett nytt hjärta. Han hade blivit hjärttransplanterad. Jag häpnade. Och jag tänker – vi har verkligen en fantastisk sjukvård där detta kan hända. Barmhärtighet, nåd, upprättelse – ja, alla storord som kan tänkas hade hällts över denna man. Det finns en moralisk ordning som upprätthölls. När Du hör någon som talar om hur sekulariserat Sverige är så skulle jag gärna vilja att Du kommer ihåg denna och liknande berättelser. Och jag är övertygad om att alla inblandade i detta skulle säga: ”Vadå, märkvärdigt? Vi har bara gjort det vi ska göra. Inget märkvärdigt alls.”
Så är det. Livets Gud verkar. Naturligtvis inte bara i kyrkan utan överallt i världen. Människor säger: ”Vadå, märkvärdigt. Jag har bara gjort det jag vill göra.” Så är Gud i färd med att bygga en moralisk världsordning fylld av barmhärtighet och nåd. Just nu står vi mitt i kampen och undrar hur det skall gå. Låt oss göra det vi helst vill – inte anpassa oss efter den värld som är bortvänd från Gud utan bli förvandlade genom vårt sinnes förnyelse. Och hoppet om Guds rike lyser för oss. Gud har utlovat oss sin hjälp.
