Predikan 23 januari 2022

Jesus skapar tro

Jag vill börja med att läsa dagens evangelietext med en annan översättning. Jag läser från The Message, som är en ny översättning av bibeln på ett modernare språk.

Johannesevangeliet 4:27–42

I samma ögonblick kom lärjungarna tillbaka. De blev helt ställda. De kunde inte tro att deras mästare satt och pratade med en sådan kvinna. Ingen sa vad han tänkte, men det syntes på dem.

Kvinnan förstod det och gick sin väg. Men i brådskan glömde hon vattenkrukan. När hon kom tillbaka till byn började hon berätta: – Kom får ni se en som visste allt jag hade gjort; han kände mig bättre än jag gjorde själv. Kan det vara Messias? Och byborna gick för att se efter själva.

Under tiden trugade lärjungarna honom att äta något, men han svarade att han hade mat att äta som de inte kände till. Lärjungarna förstod ingenting och undrade vem det var som kunde ha kommit med mat till honom.

-Den mat som håller mig uppe är att göra som den som har sänt mig vill, att avsluta arbetet som han påbörjade. Se er om. Det är väl ungefär fyra månader kvar till skörden, eller vad säger ni? Men jag säger att ni borde öppna ögonen och se längre än näsan räcker. Den här samariska åkern är mogen. Det är dags att skörda! Den som skördar väntar inte. Han hämtar ut sin lön och höstar in all säd som är mogen för evigt liv. Nu går den som sår och den som skördar segervissa arm i arm. Så sant som det är sagt: ”Den ene sår; den andre skördar.” Jag har skickat ut er för att ni ska skörda en åker som ni inte har odlat. Utan att lyfta ett finger har ni kommit till en åker som andra har odlat länge och väl.

Många av de samariska byborna blev anhängare till Jesus tack vare att kvinnan berättade att han visste allt som hon hade gjort och kände henne bättre än hon gjorde själv. De bad honom stanna, och i två dagar stannade Jesus. Och många fler lade sina liv i hands händer när de hörde honom tala.

De sa till kvinnan:

-Nu behövde vi inte gå efter vad du har sagt längre. Nu har vi hört honom med egna öron och förstått att han är den som ska rädda världen!

Det här är ju fortsättningen på förra söndagens text. Johannes berättar två berättelser i en – om hur både en kvinna och ett folk upprättas. Den text vi läste för en vecka sen fokuserade på kvinnans upprättelse och jag tänker ibland på vem den kvinnan skulle vara idag. Vilka personer möter vi idag som behöver upprättelse? Den frågan kan få vara kvar och du kan få fundera på vad det får för konsekvenser i ditt liv.

Det jag vill fokusera mer på nu är bilden av skörden och att göra Guds vilja. Jesus säger att hans mat är att göra Guds vilja och att fullborda Guds verk. Han vill att det samariska folket ska bli en del av Guds folk.

När Jesus pratar om skörden uppmanar han lärjungarna att lyfta blicken och vad får de då se? Jo säkert de samarier som är på väg till Jesus, de som kommit till tro genom kvinnans ord. Mötet är säkert lika omvälvande för de judiska män som hittills följt Jesus som för de samarier som nu kommer för att träffa honom. De har lyssnat till kvinnans berättelse. Hon tog sin uppgift på fullaste allvar, många samarier kom till tro genom hennes ord. Uppmaningen till oss är naturligtvis att följa hennes exempel. I mötet med Kristus kan olika folk äntligen förenas och våra olikheter kan berika oss när vi förenas i ande och sanning.

Jag vill också återvända till den text vi läste från Galaterbrevet. Jag läser även nu från The Message.

Gal 2:19-21

Det som faktiskt hände var detta: Jag försökte hålla reglerna och slet som ett djur för att göra Gud nöjd, men det gick inte. Så jag slutade följa lagen och började följa Gud. Kristus visade med sitt liv hur det går till, och med hans hjälp går det. Jag identifierade mig helt och hållet med honom. Ja, så till den grad att jag har korsfästs med Kristus. Min värld kretsar inte längre runt mig. Det är inte viktigt för mig vad ni anser om mig eller att ni tycker om mig, och jag behöver inte försöka imponera på Gud längre. Kristus lever inom mig. Det är inte ”mitt” liv jag lever utan trons liv, ett liv i tilltro till Guds son, som älskar mig och har gett sitt liv för min skull. Det ångrar jag aldrig.

Förstår ni verkligen inte att om man återvänder till en religion som går ut på att följa bestämda regler och visa sig from inför varandra, då överger man sin fria och personliga relation till Gud? Jag vägrar att göra det; det vore att tacka nej till nåden. Om man kunde få ett levande förhållande till Gud genom att följa alla regler, då dog Kristus helt enkelt i onödan.

Jag tycker att Paulus budskap blir tydligare i den här översättningen. Att vara fast i regler och traditioner inom en religion kan göra att vi missar det viktigaste; tron på en levande Gud.

För att nå ut till människor behöver vi också lyfta vår blick och se vilka som är behov av budskapet idag. Jag tror att bästa sättet är att berätta om sin personliga relation till Gud.

Jesus säger att vi ska göra Guds vilja och fullborda Guds verk. Hur gör vi det idag? Vilka är det som behöver vår ”mat” idag? Vad kan det få för konsekvenser i mitt liv?

För mig blir det ett diakonalt förhållningssätt. Att möta varje människa på samma sätt som Jesus gjorde med kvinnan vid brunnen. Han såg på henne med en varm och vänlig blick. På samma sätt kan vi möta våra medmänniskor för att veta vad de har för behov.

Då kanske vi behöver lämna våra traditioner och skapa något nytt. Det förändringsarbetet hoppas och tror jag kan ge en god utveckling för vår församling och också kyrkan i stort.

Gud tack för alla människor vi får möta.

Hjälp oss att ta tillvara på de mötena och

att vi får mod till att berätta om Jesus och

den personliga relation vi kan ha med honom.

Så det kan bli en hjälp för våra medmänniskor.

Ge oss den kraft vi behöver för att orka göra de förändringar

som behövs för att ditt rike ska bli mer synligt.

Amen.