
Tema: Tro och lydnad. Matt 28-31.
Hur ska man fatta vad Jesus menar? Horor och tullindrivare föredömen? Hur fatta?
Vilka talar Jesus till? Hur förklarar Jesus själv texten? Stympning av texten i evangelieboken.
Gå och arbeta i vingården! Ja, ja. Men gick inte. Vad gjorde de i stället. Väntade oväld men fann våld, rätt men fann orättvisa, de samlade hus efter hus, åker till åker tills de ensamma äger landet. Allt enligt Jesaja 5.
Och så de som säger nej, nej. Men sedan går. Går och arbetar för Guds rike. Som låter rätten välla fram som vatten. Rättfärdigheten som en outsinlig ström. Som vet vad barmhärtighet är. Upprättelse. Som kan ställa den slagne och fallne på fötter. Men de är inte nödvändigtvis de bästa psalmsångarna eller högtidsfixarna eller de bästa festtalarna.
Har Du mött de riktigt religiösa? Som kan koderna. Som vet hur man för sig och uttrycker sig. Som vant och korrekt navigerar bland alla svåra uttryck i kyrkan. Som är hemtama. Som leder in diskussioner så att de blir teologiskt riktiga. Som litar till sin fromhet. Och så står du där, du vet inte om du ska sitta eller stå, och när du äntligen hittar rätt i psalmboken eller gudstjänstordningen då har alla andra hunnit vidare. Kodordet för de som litar till sin fromhet är i mina hemtrakter är ”fariseism”. De som litar till gärningarna och inte till nåden allena. ”Nåden allena” är favorituttryck hos laestadianer och gamla EFSare. Och det är helt rätt. Förtjänar all respekt. Men nu är det så illa att just denna hållning, den uppvisade ödmjukhet och ringhet i sig själv utvecklas till en merit. Ett tecken på rätt fromhet. Och så snärjer vi in oss. Vi har inga garantier om att vi är på den rätta vägen även om vi använder de gamla orden. Orden kan falla. Förlora sitt innehåll. Inflation. Devalvering.
Jag hörde en historia häromdagen. Min vän berättade hur han rest in till staden i ett ärende, något uppklädd. Mitt på förmiddagen gick han igenom rådhusparken. Där satt två män klart bestänkta och drack öppet. Min vän sa: ”Här sitter ni på blanka förmiddagen och dricker. Har ni inget bättre för er?” ”Ja det finns LSD också ” svarade dom. ”Och ser på era kläder, smutsiga och trasiga och i oordning. Och huden, ung frisk hud som ni har täckt med eländiga tatueringar. Hur ni ser ut!” ”Ja, vi är från Malå”.
De är som att Jesus gör som min vän. Han håller upp en spegel. Han får människor att betrakta sig själva utifrån med andras ögon. En del fattar och säger ”Ja, du har rätt, vi ser för eländiga ut. Vad ska vi ta oss till?” Tullindrivare , dvs oärliga statstjänstemän och prostituerade, fyllda av skam fattar. Men självtillräckliga fromma, lärda och måhända domare ser det inte. De förblir inkrökta i sig själva. De ser inte sitt eget elände. Sin arrogans, sin självtillräcklighet, sin självupptagenhet, sitt förakt för andra, sitt avfall från kärleken till Gud och medmänniskan. De kan bara se sig själva med sina egna ögon, och de tycker att vad de ser är gott. Jag vet inte hur vår vänner från Malå såg sig själva när min vän berättade för dom vad han såg när han mötte dem i parken. Dom urskuldade sig i alla fall med hänvisning varifrån dom kom. Hur ska det gå för våra vänner från Malå?
Evangelierna är fyllda av berättelser om eländiga människor som i Jesus blivit ställda på fötter. Som placerats i ett nytt sammanhang som heter guds rike. Ni vet berättelsen om kamelen…För människor omöjligt men för Gud möjligt. Det är nåden. Det är ordningen i det rike som kommer.
Det finns människor som känner den daggfriska doften av denna nya ordning. Som ser den klara luften, den rena atmosfären. Dom nya möjligheterna. De gamla ordningarnas sönderfall. Hoppet. Den nya framtiden i Jesu namn.
Vi lever i en missmodets tid. Hör bara på valrörelsen. Partierna tävlar i att utmåla allt elände. Kräva tuffare tag. Låta råare och hårdare. I Guds värld finns barmhärtighet, upprättelse och liv. Varför hörs de rösterna så svagt i vår värld? Vi i kyrkan, med alla våra brister och all vår skörhet förvaltar insikt och kunskap om upprättelse. Om nåd. Om liv. Vi lever i skörhet. Vi lever på nåder.
Nu uppmanar Gud dig att gå och arbeta i hans rike. Vad svarar Du?