Tema: Ett nådens år. 1:a advent. Joh 18:36-37
Jesus svarade: »Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag.« Pilatus frågade: »Du är alltså kung?« Jesus svarade: »Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.«
Det finns tre advent. Nä – det är fyra säger du kanske. 1:a, 2:a, 3:e och 4:e. Så sant. Men man kan också räkna så här: första adventet – Jesus förd i Betlehem. Tredje adventet – Jesus kommer i härlighet och slår upp sitt tält bland människorna. Däremellan finns det andra adventet. Det är det som Johannesevangeliet betonar. Bibellärda talar om ”realiserad eskatologi”. Jesu ankomst till världen som redan inträffad. Jesus redan närvarande i världen.
Evangelisten Johannes skrev sitt evangelium sist av alla evangeliernas författare. Han hade längst perspektiv, mest överblick. Där i slutet på 1:a kristna århundradet hade det börjat komma knot och klagomål. ”Hur blir det med löftet om Jesu återkomst? Han tycks dröja.”
Då skriver Johannes med erfarenhetens rätt sitt evangelium. Perspektivet är ett annat än i Matteus, Markus och Lukas. Mer innerligt, mer varmt, lågmält, mer tröstande. Johannes vill få oss att förstå den hemlighet som de Johanneiska församlingarna vårdade. Kärleken, gemenskapen. Insikten om att ”Ja, han är redan här”. Han är här i världen som han lovat. Hans ankomst har inträffat. Vad han lovat är en verklighet.
I slutet av Johannesevangeliet berättar så Johannes om hur Jesu rike möter Romerska riket, värdsliga makthavare.
Jesus står inför Pilatus. Han frågar Jesus ”Är du judarnas kung?”
Jesus svarar och så här uppfattar jag hans svar. Nä. Mitt rike är inte av denna världen. Dvs mitt mandat som kung kommer inte från judarna eller några andra människor heller för den delen. Om mitt rike byggde på andra människor mandat då skulle mina anhängare slåss för mig. Men nu är det så att mitt rike inte kommer från den här världen. Det är av annat slag.
”Men du är ändå en kung?” frågar Pilatus. ”Du säger att jag är kung” svarar Jesus. ”Jag har kommit för denna enda sak. Att vittna för sanningen.”
Så lever denne kung Jesus mitt ibland oss med sitt Rike berättar Johannes. Han är här. Han lever. Här och nu.
Vi har en kung som är kompromisslös. Som vittnar för sanningen. Som lyser upp lögnens mörka värld med sanningens ljus. Sanningen om Guds kärlek och barmhärtighet. Om frälsning och dom. Om framtid och hopp. Och alla mörkrets varelser, silverfiskar och tvestjärtar springer förskräckt in i hörnen när ljuset lyser.
Denne Jesus lever i världen. Han ankomst är realiserad, förverkligad.
Jag älskar advent och jul. Sångerna, stämningen. Kulörta glaskulor, carols, alla ljus, julens lukter. Förväntan i luften.
Men alla som brukar gå i kyrkan vet att advent inte är sentimentalitet. Några av årets kärvaste bibeltexter finns i adventstiden. Jesus kommer lika mycket med strid som med frid. Jag tror att kristna är den mest förföljda religiösa gruppen globalt sett. Det är lätt att tänka sig och förstå. En grupp som bekänner sig till en kungs som svarar världens makthavare på detta uppriktiga, orädda och vågar jag säga ”fräcka” sätt. Kristna – en grupp vars lojalitet måste ifrågasättas. Ja, så är det. Så är det med en sådan Jesus som evangelierna beskriver och som rör sig ibland oss.
Men det finns också en annan konsekvens av Johannes berättelser om Jesu närvaro. Vi kan närsomhelst nå Jesus. Stiga in i hans närhet. Stiga in i evigheten.
Vi ska inte tro att evigheten är något som börjar när livet är slut. Evigheten är här och nu. Vi ska inte tänka oss evigheten som ett rum på någon annan plats. Eller ett ställe där klockorna bara går och går.
Johannes är den åldrade mystikern bland evangelisterna. När som helst kan Du och jag sträcka ut vår hand och röra vid Jesus, säger Johannes. Vi kan när som helst stiga in i evigheten – den plats och den tid som är rumslös och utan tid. Där som Gud är. Och Du märker ju hur språket liksom bryter ihop när vi ska skapa oss bilder av Guds verklighet. Ett rum som är rumslöst, en tid som är utan tid.
Vi kan röra vid Gud. Han är här. Gud är utanför tid och rum säger vi ibland. Det låter fromt men är inte hela sanningen. Gud är också i tid och rum. För vi lever i hans ankomst. Vi lever mitt i det andra adventet.
Därför behöver Du aldrig förtvivla. Det är inte sant att Du är ensam. Du omges av en strålande verklighet, fylld av änglar och stjärnor. Det är en advents- och julstämning som långt överträffar den julstämning vi själva försöker skapa. Det är den verklighet som omger oss. Jesus i världen.
Min bön för dig är att Gud måtte öppna dina ögon så att Du ser den översvallande rika härlighet som omger kung Jesus, hans rike och den härlighet som vilar också över Dig.
Gud välsigne dig kära själ.
