Predikan 29 augusti 2021

Ungdomar som håller om varandra i motljus

Tema: Medmänniskan. Luk 10:23-37.

Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: »Saliga de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det.«

Den barmhärtige samariern

En laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: »Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« Jesus sade: »Vad står det i lagen? Hur lyder orden?« Han svarade: »Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.« Jesus sade: »Det är rätt. Gör det, så får du leva.« För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: »Och vem är min nästa?« På den frågan svarade Jesus: »En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.’ Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?« Han svarade: »Den som visade honom barmhärtighet.« Då sade Jesus: »Gå du och gör som han!«

Har Du hört den här berättelsen förut? Är du less på att höra den? Finns det nå´t mer att säga om denna sönderpredikade text? Vi är närmast är uppfödda med denna berättelse. Men om det skulle vara frågesport på TV och tävlande fick frågan ”Vad är den barmärtige samriten” med alternativ a) En boktitel av Per Lagerkvist? b) en folkloristisk berättelse från finnskogarna? c) en bibelberättelse? Tror Du att deltagarna skulle kunna svaret? Jag är långt ifrån säker.

Judarna tyckte dom var världens bästa folk. Guds utvalda. Över alla andra genom lagen, Mose och Templet. I den här berättelsen håller Jesus upp en chockerande spegelbild. En man från Samarien överträffade de bästa av judar när det gällde människokärlek och barmhärtighet.

Sverige är ett unikt land i världen. Vi tycker att andra länder i världen borde lära av oss, vår demokrati, vår människosyn. Vi är unika i världen när det gäller att kapa banden till traditioner och traditionella världen. Det finns till och med en bok som ställer frågan ”Är svensken människa?” Inte minst har många i vårt land tappat banden till kyrkan och Bibelns berättelser. Vi har som nation byggt ett annat samhälle, ett där traditioner är mindre betydelsefulla och individuell frihet desto viktigare. Henrik Berggren och Lars Trädgårdh är författare/historiker som skrivit boken ”Är svensken människa?” I stället för traditionella värden har vi utvecklat en slags statsunderstödd individualism. Är inte det bra? Individuell frihet – vem kan ifrågasätta det? En del missförstår vår frigörelse från traditioner som att svenskarna är världens mest ”sekulariserade folk”. Jag tror inte riktigt på det. Men har det inget pris detta att tappa traditionerna, traditionella värden? Vi svenskar har en självbild att vi är goda, upplysta,vetenskapligt lagda och borde vara ett föredöme för andra. Men är det så?

En tidigare statsminister tyckte under flyktingströmmarna 2015 att svenskarna borde öppna sina hjärtan. Han blev utskrattad och i dag röstar ca 20% av svenskarna på ett parti som starkt ifrågasätter detta. Övriga partier nickar tyst instämmande att detta med att ”öppna sitt hjärta” är för naivt. Var är barmhärtigheten? Har vi glömt den?

I Umeå fanns det för något år sedan en flykting från Afghanistan som heter Hussein. En enkel fåraherde som hamnade under dödshot. Svenska myndigheter underkände hans berättelse och ville utvisa honom. Han flydde till Frankrike. Där fick han så småningom asyl. Vilket av de två länderna tycker du visade mannen barmhärtighet? Det moderna sekulära Sverige eller det mer traditionsbundna likaså sekulära Frankrike?

Jag var i Frankrike för några år sedan. Jag fick en svår inflammation i ena foten och behövde en speciell inflammationshämmande medicin för att överhuvudtaget kunna gå. Ja, tänkte jag. Jag är svenska läkare. Jag har visserligen ingen förskrivningsrätt i Frankrike men jag kanske ändå kan gå in på ett franskt apotek och höra mig för. Jag gick in och sa ”Jag är svensk läkare” och jag visade mitt medlemskort i Svenska Läkarförbundet ”och jag undrar om jag för egen räkning kan få skriva ut denna medicin?” ”Javisst, inga problem” sa apotekaren. Och jag fick skriva ut läkemedlet på ett vanligt vitt papper och blev genast expedierad. Något sådant är totalt omöjligt i Sverige. Vi har byggt upp ett komplicerat datoriserat system som är vattentätt, tillåter inga anpassningar, inget hänsynstagande till specifika situationer eller människor. Systemen kräver total lydnad och signalerar avvikelser och blockerar effektivt alla undantag. 

Vi har teknokratiserat nästan alla transaktioner och interaktioner mellan människa och myndigheter, banker och affärer. Mänsklig hänsyn och anpassning är bortbyggda ur våra system. Är detta priset vi får betala för vår ”modernitet”. Vi blir slavar och ofria under en modernitet som omöjliggör barmhärtighet, omöjliggör regelbrott och normbrott. Vi blir på apotek, banker och i arbetslivet övervakade inpå bara skinnet.

För några veckor sedan var jag tvungen att uppsöka en akutmottagning vid ett av våra mindre sjukhus. En anhörig till mig är rullstolsburen. Han hade rullat på i sin rullstol och plötsligt fått tvärstopp pga en ojämnhet i gatan. Han slungades ur rullstolen och slog och vred knäet ganska illa. Hur illa är svårt att veta när man inte har normal känsel i benet. Efter några dagar hade smärtan stegrats så mycket att han ville kontakta sjukvården och röntga knäet. Det gick inte att komma fram till Hälsocentralen så vi for till akuten, kl ett en eftermiddag. Utanför akuten fanns en knapp man skulle trycka på. Vi tryckte på knappen. Ingenting hände. Han satt i sin rullstol, jag stod ute i det kylslagna, mulna vädret. Efter kanske en tio minuter svarade en raspig högtalarröst ur porttelefonen. Därefter vidtog ett ingående förhör varför vi befann oss där vi gjorde och varför vi inte kontaktat Hälsocentralen först. Det borde vi ha gjort förklarade rösten. Vi förklarade att vi haft kontakt men att alla telefontider var slut. Till slut förstod rösten att det rörde sig om en rullstolsburen patient med nedsatt känsel. Hon tryckte nådigt på låsknappen och lät oss komma in. När vårdpersonalen väl såg oss blev inställningen en annan. Vi blev hänvisade till ett rum och saker började hända. 

Det här är en enkel historia inte värd att berätta om den nu inte vore så tidstypisk för vårt moderna Sverige med världens mest extrema individualism. Vi bygger helt enkelt bort möten mellan människor. De vet Du som suttit fast i automatiska växelsystem, väntat i halvtimmar i telefonköer och just när det är din tur blir klockan 17 och allt stängs automatiskt ner. Du begriper inte det utan sitter ytterligare en kvart i telefonkön innan du begriper att det är lönlöst. Eller du som trasslat runt i datorsystem och det enda du önskar är att få tag i en människa att tala med som kan hjälpa dig tillrätta. Värst är det hos Telia – telefonbolaget. När Du är nära att ge upp inser du att det finns en sida som heter kontakt. Där finns väl ett nummer att ringa? Men icke.

Det är inte lätt att vara barmhärtig i dagens Sverige. Det här är naturligtvis en tröttsam jeremiad – klagovisa.

Men – jag handlade på Mekonomen i måndags – expediten småskojade en del och vi munhöggs lite. Hon och jag log lite. Vi fick kontakt. Jag småler bara av minnet av denna händelse. Eller expediten i snabbköpskassan i kvarteret där jag bor – hon tittade på mig och log så varmt.

Detta mina vänner är i dag protesthandlingar mot en kultur och samhälle som behandlar oss som ting. Som gör oss ofria och fjättrar oss trots löften om motsatsen.

Du som känner berättelsen om den barmhärtige samariern – i denna traditionstyngda berättelse är du försedd med ett motgift mot modern dumhet.

Och ännu mer. I Gud kan du finna en väg till befrielse som är långt större och bättre än den frihet som statsstödd individualism kan ge.

Så till sist den här predikans uppmaning – imperativ. ”Gå Du och gör samma som samariern. Ta emot Gud befrielse till att göra det goda och rätta”.