Älska som Kristus
Efesierbrevet 5: 21-33
Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren. Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud – han som också är frälsare för denna sin kropp. Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män.
Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den för att helga den genom reningsbadet i vatten och genom dopordet. Ty han ville själv låta kyrkan träda fram till sig i härlighet utan minsta fläck eller skrynkla; helig och felfri skulle den vara. På samma sätt är också mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin avskytt sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den så som Kristus gör med kyrkan – vi är ju delarna som bildar hans kropp. Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett. Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan. Men dessutom skall var och en av er älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa respekt för sin man.
Det här en ganska svår text utifrån hur vi lever våra liv idag. När Paulus skriver sitt brev utgår han ifrån ett patriarkat, där mannen naturligt var familjens överhuvud. Vi är ju alla vana vid mycket mer jämställda förhållanden. Men Paulus utgår här från familjen som ett exempel på hur vi som kyrka/församling ska agera.
“En man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud”. Kyrkan ska underordna sig Kristus och följa honom. Männen ska älska sina hustrur på samma sätt som Kristus har älskat kyrkan. Paulus återgår också här till att tala om kyrkan som kroppen där vi alla är delar i den. Vi ska ge kyrkan näring och sköta om den.
Den kristna hustrun ska respektera sin man och stå vid hans sida genom hela livet. Maken tar hand om sin hustru med osjälvisk kärlek utan krav. De är ömsesidigt beroende av varandra och båda försöker följa Kristus. Förhållandet mellan man och hustru återspeglar förhållandet mellan Kristus och församlingen.
I texten från Johannesevangeliet (Joh 13:1-17) berättas det om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Jesus tar här rollen som tjänare, som han gjorde många gånger. Han ger ett exempel på hur han vill att lärjungarna ska fortsätta, att vara tjänare och ta hand om varandra.
Vid den sista måltiden tillsammans med sina vänner och när Jesus är på toppen av sitt ledarskap och han hade allt i hans händer, då gör Jesus en symbolisk handling som lär oss vilket ledarskap som ska finnas i en församling: ett tjänande ledarskap.
När man kom in i ett nytt hus eller skulle äta en sådan här måltid var det normalt att man tvättade både sina händer och fötter av religiösa skäl. Sandalerna blev smutsiga av allt damm utanför och man ville vara ren i samband med den högtidliga måltiden. Som vi kan läsa i 1Mos 18:4 så var det också en gammal tradition i det judiska samhället att resande och långväga gäster som ett tecken på gästfrihet skulle erbjudas vatten så att de kunde tvätta sina fötter. Att tvätta händer och fötter var också en vanlig syssla man utförde i syfte att rena sig av religiösa skäl.
Men att tvätta någon annans fötter var en väldigt låg syssla som normalt bara tjänare gjorde (1Sam 25:41). En del judar menade till och med att fottvagning inte skulle utföras av judiska slavar eller tjänare, utan bara av icke-judiska tjänare. Men en fru kunde tvätta sin mans fötter, ett barn kunde tvätta sina föräldrars fötter, eller en elev kunde tvätta sin lärares fötter. Men den som var de andras ledare kunde inte tvätta sina lärjungars fötter. Säkert var lärjungarna beredda att tvätta Jesus fötter, men de var inte beredda på att han skulle börja tvätta deras fötter. De skämdes säkert över att de inte hade anmält sig frivilliga när Jesus plötsligt börjar göra det.
Genom att ta av sig sin mantel och knyta en handduk runt sig antog Jesus en tjänares gestalt rent fysiskt (Fil 2:7). Genom att göra det demonstrerade han: “För vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är här mitt ibland er som en tjänare.” (Luk 22:27)
Genom den reaktion Simon Petrus ger så förstår vi vilken chock det var för lärjungarna att Jesus tvättade deras fötter! En sådan handling signalerade att Jesus var Petrus tjänare, och det var inte något som Petrus kunde acceptera, eftersom han fortfarande tänkte som en världslig människa.
När Jesus försöker förklara vad han gör för Petrus, så förstår Petrus fortfarande inte och försöker i stället bestämma över Jesus i stället för att låta Jesus göra det han håller på med att göra.
För Jesus symboliserar renheten i fottvagningen frälsningen han erbjuder genom sin död på korset. De som har blivit ”rena” i och med Jesu död på korset behöver inte bli frälsta igen och igen och igen, utan det räcker med att bli frälst en gång genom att man tror på Jesus. Men även efter frälsningen så kommer man att behöva symboliskt ”rena” sig själv ibland genom att be om förlåtelse för sina synder.
I den kristna tron är det ordnat på så sätt att den symboliska handlingen man gör i samband med frälsningen; dopet i vatten, den gör man bara en gång. Men den symboliska handlingen man gör i samband med den vardagliga förlåtelsen och reningen; nattvarden, kan man göra så ofta man vill. Man blir frälst och fullt ut förlåten och får evigt liv i samband med frälsningen, något som dopet symboliserar. Men man behöver också då och då be om förlåtelse för att man brister, syndar och gör bort sig, men inte för sin frälsnings skull, utan för sin helgelses skull.
Efter att ha tvättat sina chockade lärjungars fötter lägger sig Jesus till bords igen och förklarar för dem vad han har gjort och att han nu vill att hans lärjungar också ska göra så. Poängen är inte att vi ska starta en ceremoni där vi tvättar varandras fötter, utan att vi ska göra som Paulus skriver i Filipperbrevet: sätt andra högre än er själva (Fil 2:3) och leda genom att tjäna (Luk 22:27).
Det Jesus lär oss genom att tvätta sina lärjungars fötter vänder radikalt upp och ner på vår syn på ledarskap. Att leda genom att tjäna snarare än genom att dominera det utmanar oss att omvärdera våra prioriteringar och att tänka om i hur vi ser på ledarskap och relationer, både på jobbet, i församlingen och i vår vardag.
Ett tjänande ledarskap är inte ute efter att dominera andra, utöva makt eller maximera personlig vinning. Ett tjänande ledarskap går i stället ut på att ödmjukt sätta andra högre än sig själv (Fil 2:3) och arbeta för det gemensammas bästa. Genom att Jesus, den otvivelaktigt högste ledaren utförde en tjänares syssla, så visade Jesus oss att alla människor har ett värde, oavsett position eller status. Detta utmanar oss att se på alla människor med respekt och värdera deras bidrag.
Ett tjänande ledarskap strävar efter att visa varandra syskonkärlek och att överträffa varandra i ömsesidig aktning (Rom 12:10). Detta gör att alla känner sig delaktiga och respekterade. Ledarskap handlar inte om att stå över andra, utan om att arbeta för det gemensammas bästa och vara en del av en gemenskap där alla bidrar och stöttar varandra.
Ett tjänande ledarskap följer Jesu exempel och lever ut den kristna tron på samma sätt som man förväntar sig av andra. Efter att ha tvättat sina lärjungars fötter och därmed demonstrerat tjänande ledarskap, så säger Jesus uttryckligen att det var ett exempel som de nu också ska göra. Vi ska inte tjäna i syfte att vara andra till lags eller för att man nedvärderar sig själv, utan för att man vill följa Jesus exempel.
Ett tjänande ledarskap behandlar alla lika. Som vi ser i vers 11 så tvättade Jesus alla sina lärjungars fötter, inklusive Judas, den lärjunge som han visste alldeles strax skulle förråda honom. Detta lär oss att vi ska visa kärlek och respekt mot alla, utan att göra skillnad på människor. Till och med mot dem som i våra ögon kanske inte förtjänar det.
Det är så det är att älska som Kristus. Det blir ännu tydligare i texten från Jesaja. Vi ska mätta den hungrige och ge den hemlöse husrum.
Den kristna kärleken beskrivs med ett större djup i Johannesevangeliet. I evangeliet beskrivs kärleken mellan fadern och sonen. Denna kärlek leder Jesus till att acceptera Faderns uppdrag att ge sitt liv för mänskligheten. Faderns och Sonens kärlek grundas på deras djupa enhet. För de som möter Jesus finns en möjlighet att dras in i denna gudomliga kärlek. Jesu lärjungar bör helt och hållet leva i den kärlek som Jesus visat. Främst gäller det att förbli i Jesu kärlek genom att hålla hans bud.
Jesus ger oss budet: ”Ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.” (Joh 13:34)
Jesus kärlek blir en modell för vår kärlek, vi ska älska som Jesus, Kristus. Det är den ömsesidiga kärleken där gemenskapen står i fokus.
Det som saknas i Johannesevangeliet i beskrivningen av kärlek är förhållandet till de som inte är kristna. Det är bra att komplettera med det som Jesus säger i Bergspredikan: Älska era fiender och be för dem som förföljer er, då blir ni er himmelske faders söner (och döttrar)” (Matt 5:44-45)
Paulus beskriver Jesus kärlek i sina brev, i texterna vi läser från Efesierbrevet och allra tydligast i 1 Kor 13. Den kärlek som beskrivs är agape – grek. att älska människor eller kärlek från Gud. I kristen tradition står agape för Guds kärlek till människor och hur människor ska älska Gud och varandra.
Ett sätt att visa sin kärlek för varandra är att ha agapemåltider, som det berättas om i apostlagärningarna. Måltiden var ett uttryck för en nära relation i den judiska miljön. Agapemåltiderna var en slags efterbildning av Jesus avskedsmåltid. Jesus uppmuntrade dem att fortsätta med det som minne efter hans död. Måltiderna började med bön och lovsång och avslutades med nattvard. När det mer blev karaktärer av gästabud och nattvarden skildes från måltiden så förbjöds måltiderna, av den grekiska kyrkan. Nu i modern tid är det flera församlingar som ordnar agapemåltider. Oftast är det på skärtorsdagar, men även på andra tider. Jag tycker att det är ett fint sätt att dela gemenskapen och vårda relationer. Ett bra sätt att älska som Kristus.
