Predikan annandag jul 26/12 2021

Martyrerna

Lukasevangeliet 12:49–53

Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann! Men jag har ett dop som jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över. Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring! Ty där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.”

Det kan ju vara svårt att ta till sig den här texten om splittring i familjer. Gud är kärlek som vill att vi skall leva i fred och i sammanhållning i våra familjer, men inte till vilket pris som helst. Om priset för sammanhållningen och freden är att vi inte kan leva våra liv som pånyttfödda i tron på Kristus, då skall vi inte sträva efter dem. Det Jesus visar oss i denna text är att lärjungaskapet kan vara så svårt och att det kan ställa oss inför det alternativet. Jesu kärlek är så kravlös emot oss att vi får ta emot den av bara nåd, men när vi tagit emot den kan det få konsekvenser i våra liv. Så är det med all kärlek. Kärlek är i första hand inte något romantiskt eller idylliskt. Den är inte heller i första hand en känsla. Det är en förbindelse som ställer krav på lojalitet även då det gör andra relationer ansträngda.

Jesu ord om splittringen i familjen bygger på orden om Israels förfall i Mikabokens sjunde kapitel och särskilt v 6. Dessa ord citeras också i Matteus 10:35 f, där Jesus talar om att den som älskar sin far eller mor, son eller dotter mer än honom är inte värd att tillhöra Jesus. På detta sätt visar Jesus hur något radikalt nytt kommit in i världen med honom och hur detta förändrar förhållandet till Gud, nu kan något som i sig är gott, enheten i familjen, förvandlas till den värsta fiende i relationen till Gud.

Många av oss kanske studsar på det här talet av Jesus. Han som är fridsfursten, han som sa att frid lämnar jag kvar åt er. Jesus säger att han minsann inte kommit för att skapa fred på jorden, utan splittring. Bibelkommissionen har satt ett utropstecken i slutet på v 51 för att riktig understryka det som verkar anstötligt i texten. Men det kan vara en bra val som kommittén för evangelieboken har gjort när den här texten är med på annandag jul, då temat är martyrerna. Vi får då fundera kring vilket pris några har fått betala för att vara Guds vittnen. Det blir också en intressant spänning till julhelgens övriga texter som talar om fridsfursten och fred på jorden. Jesus är fridsfursten som bringar fred och frid till hela skapelsen och detta innebär att han också skapar splittring. Så är det i en värld som har fallit i synd: med fred och frid kommer också splittring.

Nu vill jag också nämna något om martyrer, jag har lite svårt för det ordet och begreppet. Därför sökte jag på förklaringar av ordet:

Martyr (av grekiska martys, genitiv martyros ’vittne’), blodsvittne eller blodsdop, det vill säga den som med sitt liv fått plikta för sin tro genom martyrdöden. I nutida språkbruk används ordet i en bredare betydelse, avseende personer som dödats, straffats, utsatts för våld eller andra övergrepp på grund av sin grupptillhörighet eller sitt ideologiska engagemang.

Det grekiska ordet för att vittna, martyria, har blivit ordet för den som lider för sin tro eller övertygelse. Den kristna praxisen i historia och nutid har lett till många martyrer och martyriet har blivit en styrka i kyrkans förkunnelse. Även om ett martyrium varken är önskvärt eller något att sträva efter, kan det, då historien tvingar en troende till det, vara ett starkt vittnesbörd.

Att tvingas dö för sin tro och bli martyr är väl inget som någon vill uppnå. Men det kan ju vara så att man kan tvingas låta en familj ”dö” när den skapar splittring till Gud. Då kanske man måste låta familjen dö för att kärleken till Jesus ska få leva.

Jesus vill visa på de svårigheter som evangeliet om Guds kärlek till oss i Jesus Kristus kan leda till. Det förfall som syndafallet satt skapelsen i är så djupt att

läkedomen, frälsningen inte kommer utan smärta.

Den smärtan kan vi likna vid en eld som är Guds renande dom. Det är en dom som måste komma för att ondskans makt ska brytas. Elden är också Guds heliga Andes verk som går över gränser, den upprättar tro och goda relationer. För att de goda relationerna ska upprättas måste vi säga nej till de relationer som står i vägen för denna kraft.

Jesus tar på sig smärtan i sitt lidande och död på korset, när han tar på sig vårt lidande för att vi ska få förlåtelse, försoning och evigt liv.

Vi som tar emot Guds kärleksgåva får också vara beredda på att dela kärlekens smärta. Som kan drabba oss i ansträngda relationer, även till de som står oss nära. Men visar vi att vår relation till Gud och Jesus är viktig för oss, att vi sätter den framför andra relationer och gemenskaper, då kan det bli ett vittnesbörd.  Vi kan berätta om den tomma graven och människors möten med den uppståndne Herren och frälsaren och visa på den nåd vi får genom Kristi kors.

Nu vid jul samlas vi kring krubban och de mäktiga berättelserna om Jesu födelse och inkarnationens mysterium. Vi får då en gudstjänst där vi får reflektera över vad de smärtsamma konsekvenserna av denna kärlekshandling mot oss kan leda till. För det är bara genom den kärlek som leder till denna smärta som vi kan få de dyrbaraste av alla gåvor: förlåtelse, frälsning och evigt liv.