Predikan för Midfastosöndagen

Tema: Livets bröd. Joh. 6:1-15

Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. Det var strax före judarnas påskhögtid. När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: »Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?« Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. Filippos svarade: »Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var.« En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: »Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?« Jesus sade: »Låt folket slå sig ner.« Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män. Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: »Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.« De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit. Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: »Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.« Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.

I Johannesevangeliets andra, tredje och fjärde kapitel beskrivs tecken som Jesus gjorde och samtal han hade. I femte kapitlet börjar motståndet mot Jesus. Vantron. Hatet mot Jesus. Bristen på kärlek till Gud. Jesu drar i väg tvärs över Galileiska sjön, upp på berget.

I 6 kap möter vi människorna som samlades kring Jesus, som tog emot honom. De var många. ’Vilka var de, hur såg de ut? De hade sett tecknen Jesus gjort, de hade sett hur han botade sjuka. De var människor som längtade efter Jesus, som såg sina egna liv och ville mera. Illa medfarna?

Hur i hela världen skulle Jesus kunna räcka till för alla dom? För alla deras omättliga behov? Det är som för oss. Dagens situation, så mycken längtan, så mycket ångest, vantro och så mycket insikt om våra bristfälliga resurser och vår svaghet. Räcker Jesus till för oss? Räcker Jesus till för Kyrkan i dag. Hon som är så vilsen, trasig, vantrogen, sliten, rubbad.

Jesus upprättar en gemenskap. En gemenskap som genom Jesu välsignelse föder sig själv. Plötsligt finns där någon som har fem bröd. Och om jag fattar grekiskans rätt, två kokta småfiskar. Vad förslår det? De välsignas och räcker plötsligt till.

Vi, i Jesu sällskap är förvirrade, sönderpratade, hungriga, söker något mer i den andliga öken vi står i. Har Gud glömt oss.

Jesus ser på sina skaror och frågar: ”Hur ska vi mätta dessa”? Ja, hur ska vi mättas?

Så struntar Jesus i våra idéer, planer, erfarenhet, förståelse. Han välsignar skaran. I den välsignelsen kan plötsligt den illa trängda hopen föda sig själv.
Många kristna dras till de övernaturliga. Älskar under. Det mest mirakulösa och sant andliga som jag känner till är Jesus Kristi kropp. Det är den som ligger där i gräset, grupperade som duklag. Att leva i den kroppen, att födas av Guds själv är vårt öde. Det är vår kallelse. Att komma till tro, att ta emot Jesus är ett verkligt mirakel, verkat av Gud själv. Att leva i denna kropp och födas av denna gemenskap är vad Jesus vill för oss. Hans kom för att skapa denna kropp som är kyrkan, som är vi. För att vi ska tjäna världen och älska hela skapelsen som Kristus gjorde. Och han föder oss i sin gemenskap genom sin välsignelse. Jesu bordsböner för oss. Så att vi inte må duka under.

/Göran Waller