Predikan Heliga trefaldighets dag

”Vid den tiden sade Jesus: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för”. (Matt 11:25-27)

Varför är barnen förebilder? Jag har hört många förklaringar. De är så oskyldig. De är så goda. De är så beroende. De har inga meriter att berömma sig av. Men den främsta förklaringen till att barn är förebilder är deras ogrumlade blick. De ser saker som vuxna inte ser för det har inte lärt sig att se som vuxna. De ser klart. Utan fastlåsta mönster som förklarar vad det är dom ser. 

Vi vuxna, vi har lärt oss se. Ju klokare och mer lärda desto fastare blir våra föreställningar om vad vi ser. Det är därför som kloka och lärda ofta inte ser Guds kärlek. Meningen i tillvaron. Lekfullheten. De kan sluta förundras över undret att leva. Skapelsens magi och skönhet. Kristus som livets herre. Lärdom och klokhet kan få oss att skrumpna till livlösa torrbollar. Cyniska betraktare. Eller som det står i en sång: ”Vem skull sjunga om våren den unga om vi vore kloka som de…?”

Men de som är som barn – för dem blir de uppenbarat. Och det är för sådana(som är som barn) som Gud visar sig. De kan se längre än till de regler vi har skapat i vår kultur över vad som är riktig och vad som är illusion. Vad som är sant och falskt. Vad som består och vad som förgår.

Barn, och de som är som barn kan se det livets under vi nu står mitt i. Blommorna i gräset, fjärilen på ängen, fåglarna i boet och djurens ungar i skogen. Och de som ser kan också gripas av förundran. Av tillbedjan. Hur underligt är det inte att finnas? Och de kan se Guds kärlek till allt skapat. Där är Du inräknad. Och Kristus kan ge oss sådana ögon som kan se Guds godhet mot oss.