Tacksägelsedagen
Lovsång
Lukasevangeliet 19:37–40
Då Jesus närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.” Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.”
Idag är temat lovsång och jag tycker det är en så talande bild som beskriver hur stenarna ska ropa. Tänk om det var så att jublandet i skapelsen var så starkt att även stenarna ropade.
I psaltaren beskrivs sången från havsdjup och alla djur och vi kan höra sången från vinden. Stenarna är svårare att höra, men just om det är så att glädjen är så stor kanske även stenarna ropar och jublar över Guds storhet.
Jag tycker det är viktigt att få jubla, lovsjunga och ära vår Gud. Det är lätt att vi tonar ner lovsången och glädjen inte får ta så stor plats. Jag tycker det viktigt att vi visar vår glädje även när det är svårt och tungt. För att orka med det svåra behöver vi få glädjas och jubla över det som faktiskt är bra. Min uppmaning är att våga jubla lite mer och kanske också dansa ibland. Jag tycker det är härligt att få röra mig till musik i glädje. Alla kanske inte känner sig så bekväma med det, men att åtminstone klappa händerna i takt kan vara befriande. Det gör att glädjen bubblar lite mer och endorfinerna utsöndras som gör att vi mår bättre.
Att som fariséerna säga att de ska vara tysta och sluta jubla känns helt fel. Glädjen måste få ta plats.
Den här texten är slutet på berättelsen om Jesus intåg i Jerusalem, ridande på en åsna. De andra evangelierna skriver inget om att Jesus säger att stenarna ska ropa. Bilden av stenar som ropar hämtar Jesus från en profetia i Habackuk, som förbannar de som har gjort sig rika på andras bekostnad.
Ve dig som fyller ditt hus med rövat gods
och bygger ditt näste högt över marken
för att rädda dig undan olyckan!
Dina planer drar skam över ditt hus.
Du har förintat många folk
och förverkat ditt eget liv.
Stenarna skall ropa ur muren,
och stockarna i bjälklaget skall svara. (Hab 2:9-11)
Jesus har ständigt kritiserat fariséerna för att välja lojaliteten till överheten före solidariteten med de fattiga. Han vägrar att följa fariséernas uppmaning om att tysta folket som reser sig och hävdar att stenarna kommer att ropa om de slutar.
Folkets jubel är en bekräftelse på den kritik som Jesus vänder mot auktoriteten i Jerusalem. De vill se en förändring och är glada över att det nu kommer en ledare som kan hjälpa dem i den kampen. Jesus utmanar de skriftlärda och fariséerna och han står upp för de utsatta. Som vi vet är det inte alltid som folket gillar hans metoder och de önskar att Jesus ska ta en ännu tydligare ledarroll för att få bort de andra ledarna.
Jesus visar i stället genom sitt intåg på åsnan att han i stället är en tjänare. Han är inte den där starka stridsfursten med svärd som störtar ledare. Han kommer på en åsna och besöker de svaga, kvinnorna, den lame, den blinde och alla som inte hade någon plats i samhället.
Det är ju därför så många jublar för att han just kommer till de som har störst behov.
Hur ska vi göra för att det jublet kan fortsätta? Vilka är det vi behöver besöka och göra mer synliga i samhället?
Idag är det tacksägelsedagen. Det finns mycket vi kan vara tacksamma över och mycket som vi kan jubla för. Det är ju också ett sätt att hjälpa och sprida jublet, att visa för våra medmänniskor vad de kan vara tacksamma för, att kunna se glädje i det vardagliga.
Tack till Gud är kärnan i vår tro. Det handlar inte bara om att be om hjälp när vi står inför svårigheter utan också om att fira och tacka Gud för hans godhet, särskilt under denna tid på året då vi ser frukterna av vårt arbete. Skörden är en symbol för Guds välsignelser – både bokstavligt genom jordens frukter och andligt genom allt som inte alltid syns så tydligt men som ändå kan märkas av.
Så hur kan vi leva ut vår tacksamhet? Hur kan våra liv bli en lovsång till Gud? Här är några tankar:
Erkännande – Låt oss vara medvetna om de små ting som Gud ger oss varje dag. Kanske en vänlig gest, en vacker soluppgång eller en stund av rofylldhet.
Dela välsignelser – Precis som skörden delas med andra genom matbordet eller gåvor till behövande kan vårt lovprisande delas genom vänlighet och generositet till de vi möter.
Fira gemenskapen – Låt oss tillsammans hos varandra helga minnen där vi bekänner vad Gud gjort – berätta historier om hur Han verkat genom våra liv.
Lovsjung med äkthet – När vi sjunger psalmer eller talar vittnesbörd måste det komma från hjärtat; genuin lovsång förändrar atmosfären runtomkring oss.
I texten som vi läste från Salomos vishet blir det tydligt att Salomo känner tacksamhet för allt han har fått från Herren. Vi får stämma in i den tacksamheten och göra så som det står i Kolosserbrevet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom. Kol 3:16-17
Men det är långt ifrån alltid som vi spontant känner tacksamhet eller lovsång i våra hjärtan. Livet kan vara så svårt att vi bara orkar klaga.
I verserna efter dagens text läser vi om hur Jesus gråter över staden Jerusalem. Han var också ledsen.
I Bibeln finns både klagan och lovsång. Psaltaren har många lovsånger men också mycket av klagan och det finns en hel bok som heter Klagovisorna.
Gud tål att höra på vår klagan och vår sorg och han vill att vi ska vara uppriktiga och äkta.
Jag tänker att det kan finns skäl till klagan, men att det samtidigt alltid finns det som vi kan tacka för. Vi är sanna om vi kan uttrycka både och.
I Klagovisorna 3: 22-26 står det:
Men Herrens nåd tar inte slut,
hans barmhärtighet upphör aldrig.
Varje morgon är den ny –
stor är din trofasthet.
Min andel är Herren, det vet jag,
därför hoppas jag på honom.
Herren är god mot den som kommer till honom,
mot den som sätter sin lit till honom.
Det är gott att hoppas i stillhet
på hjälp från Herren.
Vi kan öka vår tacksamhet genom att vilja och välja att tänka på Guds nåd, Guds barmhärtighet och Guds trofasthet som inte beroende av mina känslor eller omständigheter. Det är ett löfte att nåden är ny varje morgon.
På samma sätt kan vi vilja välja att göra gott mot varandra igen och igen.
Bön
Tack för livet du gett oss alla.
Tack för skörden och allt vi kan dela med oss av till andra.
Tack för samhörigheten och gemenskapen.
Tack för möjligheten att få sjunga lovsång till din ära.
Tack Jesus att du är vägen, sanningen och livet
Tack för att jag får följa dina fotspår.
Tack för att våra fotspår kan ha stor betydelse för andra.
Amen.
Johanna Sinclair
