Femtonde söndagen efter trefaldighet
Ett är nödvändigt
Lukasevangeliet 10:38–42
Jesus gick in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”
Jag tycker om den här berättelsen om de två systrarna som är ganska olika. I ett sammanhang under min utbildning till diakon fick jag frågan vilken person i Bibeln som jag kunde identifiera mig med. Jag tänkte en stund och fastnade för den här berättelsen och kände samhörighet med Maria. Min vän Lotta valde Marta, det blev lite lustigt att vi valde samma berättelse och systrarna.
Jag identifierar mig med Maria för att hon är en lyssnare. Hon tycker om att sitta vid Jesus fötter och lyssna på hans ord. Marta är mer av en fixare och hon känner ansvar för att ordna så alla får mat och att allt är i ordning och bra för alla. Min vän Lotta kände tillhörighet med Marta för hon är mer av en fixare. Jag tycker också om att fixa och ordna så alla ska ha det bra, men jag finner också en skön vila i den här berättelsen att det är tillåtet att bara sitta och lyssna.
Vi har alla olika gåvor, jag vet att jag är bra på att lyssna. Genom lyssnandet kan jag se min medmänniska och lättare förstå hens situation. För andra så är det mer i görandet som omsorgen om medmänniskan finns. Att få vara mer praktisk kan göra att det blir lättare att visa omsorg. Jag känner mig mer bekväm i att lyssna.
Det kan vara lätt att tolka texten och Jesus svar som att det Marta gör är fel och Maria gör rätt. Men så tror jag inte det är, de båda systrarna har valt olika sätt att visa sin kärlek till Jesus. De är båda glada och upprymda över att ha Jesus på besök.
Marta vill göra allt fint och se till så alla får mat. Maria känner i stället det så viktigt att inte missa ett ord av vad Jesus säger.
Det som är nödvändigt är att vara nära Gud och Kristus, att vara sann i tron till vår Herre. Vi kan vända oss till Herren och lyssna in rösten på många olika sätt men det viktiga är att vi har en tro och ett hopp på att Gud finns vid vår sida.
Ett sätt att jämföra Marta och Maria är att fundera kring hur vi ska ära och tjäna Gud. Vi behöver både ära och tjäna, den som är duktig på att ära Gud behöver lära sig att tjäna och den som kan allt om att tjäna behöver ta sig tid för att ära. Båda delarna behövs.
Det finns tre berättelser om Marta, Maria och deras bror Lasarus, de finns i Lukasevangeliet och Johannesevangeliet. Den första berättelsen är den vi läst nu.
Marta var troligtvis äldst i en familj med unga vuxna som hade mist sina föräldrar. Marta hade bjudit hem Jesus och hade mycket att göra. Hon rusade omkring och kände sig överansträngd samtidigt som Maria satt vid Jesus fötter och lyssnade på undervisningen.
Jesus undervisade på ett fascinerande sätt som gjorde att hon inte kunde gå därifrån för att hjälpa till med hushållsarbetet.
Marta ville att Jesus skulle säga till Maria, så hon också hjälpte till med sysslorna. Men Jesus gör inte det, i stället påstod han att Maria hade valt det enda nödvändiga. Han förebrådde Marta milt för att hon oroade sig i onödan.
Den andra berättelsen är när Lasaros har varit död i fyra dagar. Marta möter Jesus på vägen och är full av sorg. De börjar samtala om liv och död där på vägen. Det är samma kvinna som sist de träffades inte brydde sig om något annat än att vara en bra värdinna. Här uttryckte hon sin trosbekännelse, ”jag tror att du är Messias”. Systrarna får sedan tillsammans med många vänner se hur Lasaros kommer ut ur graven.
Den tredje berättelsen är vid en middag då Maria hällde dyrbar balsam över Jesus fötter. Judas kritiserar slöseriet men Jesus försvarar Maria ännu en gång. Marta är med här också, det var inte i deras hem men hon serverade ändå, just för att hon var den personen.
Både Marta och Maria älskade Jesus. Men de var två olika personer som uttryckte sin tro på olika sätt. Tack vare Maria kan många kvinnor känna sig fria att prioritera utbildning och andlig fördjupning. Marta följde mer traditionella mönster, hon arbetade hårt och tog sina teologilektioner när det blev relevant, när hon stod på vägen och den helige Anden uppenbarade den djupaste av sanningar för henne.
Dagens tema är Ett är nödvändigt, det viktiga är då att inte tappa fokus på det vi gör. Har jag bestämt mig för en sak ska jag hålla mig till det. Annars är det lätt att det blir för många olika saker vi gör så att ingenting blir ordentligt gjort.
I texten från femte Mosebok blir det tydligt vad som är nödvändigt. Att söka Herren och finna honom. Vi ska vända tillbaka till Herren och få den hjälp vi behöver. Gud överger oss aldrig, han är barmhärtig och glömmer oss aldrig. Vi kanske går ifrån Gud men Gud finns alltid vid vår sida och lämnar oss aldrig.
Paulus beskriver känslan av att ha Gud vid sin sida. I Filipperbrevet skriver han om sin erfarenhet av att både leva fattigt och i överflöd. Allt förmår han genom honom som ger kraft, Gud. Han har behov av Gud oavsett hur han har det ekonomiskt. Guds omsorg behövs i alla skeenden i livet.
Jag tycker om böckerna om Alfons Åberg av Gunilla Bergström. I boken ”Raska på, Alfons Åberg” ska Alfons gå till förskolan. När han klätt på sig tar han på dockan Lisa sina kläder och sätter på däck på leksaksbilen, då upptäcker han nya djurboken. Den har gått sönder och måste först lagas. Alfons trasslar in sig i tejpen så det tar längre tid.
Pappan väntar otåligt på att Alfons ska komma och äta frukost och när Alfons skall hämta tidningen, men fastnar vid en bild på en brand och en brandsoldat blir pappa arg och tröttnar på att Alfons ”ska bara”. Till slut kommer Alfons och vid frukostbordet leker Alfons först med maten, och måste sedan skynda sig att äta upp och borsta tänderna och sätta på sig ytterkläderna. Då de skall gå är pappa borta, och Alfons oroar sig för om pappan gått. Pappan är dock i köket, och ”ska bara” läsa klart tidningen.
Alfons skrattar då åt sin pappa som också säger ”ska bara”. Då ska de gå till förskolan, men först ska de bara skratta färdigt först.
Det är en fin berättelse om att bara göra vissa saker först innan de ska gå i väg. Slutet blir härligt där skrattet är nödvändigt att hinna med också. Att skratta färdigt först kan vara det som är nödvändigt.
För mig är humor viktigt och jag tror säkert att Gud tycker att det är nödvändigt med humor och att skrattet ska få ta plats.
Johanna Sinclair
