Tema: Frälsningen Matt 23:37-24:2.
Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn. När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån kom hans lärjungar fram till honom och pekade på tempelbyggnaderna. Då sade han till dem: »Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.«
Vi säger ofta att Gud är överallt. Jag är inte hundra säker på det. Den här kärva texten antyder något annat. En skrämmande möjlighet. Ett hus som Gud övergivit. Varsågod och ta hand om det själva tycks Gud säga.
Det säga ibland att Gud är långt bort. Det kanske är så, men det beror i så fall på att vi slängt ut Gud. Igenom hela den bibliska historien har vi berättelser om hur Gud vill närma sig sitt folk. Hur Gud vill välsigna och ta hand om sitt folk. Herren Gud sänder profeter och andra till folket för att visa på kärlekens, rättvisans och godhetens vägar. De blir utslängda. De bli dödade. De blir söndersågade, stenade och avrättade med svärd. Fick hålla till i jordkulor i ödemarken.
Vår text i dag är slutet på en lång berättelse om hur Jesus blir förkastad av skriftlärda och fariséer. Jesus – Gud får nog. Det är som Jesus säger: ”Nu drar jag. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus.
Jag har bott på landet i Norrbotten i 40 år. 300 meter från vårt hus fanns en kort avtagsväg till en liten glänta i skogen. Där stod en liten stuga. Där bodde en man, enkel, fattig och i armod. Socialtjänsten gjorde upprepade försök att få honom att flytta in till ett ålderdomshem inne i samhället. Han vägrade. Men så småningom blev nog vintern för kall och armodet för svårt. Han flyttade till slut. Ungefär 10 år senare var vi ute och lekte med barnen i snön och hamnade i gläntan i skogen. Huset var övergivet. Dörren hängde på sne och stod halvöppen. Lite snö hade blåst in. ”Men vi kikar in ” sa vi. I denna övergivna stuga hade allt lämnats som det stod den dag Anton flyttade (han hette något annat). Armodet lyste fram. Det var en kuslig upplevelse, som om vi steg in i någon annans liv. När vi såg in i kammaren var golvet uppbrutet och sågspånen i mullbänken låg blottat. Golvet hade Anton använt till ved för att värma sin stuga. Vi gick uppskakade därifrån.
Jag kan se på vår värld. Vår värld som inte tar vara på tiden för Guds besök. Till slut säger Gud: ”Ni får själva ta hand om ert övergivna hus.” Och vårt hus är sannerligen övergivit och vi eldar upp själva huset för att kunna hålla värmen. Vilket armod.
Lärjungarna tog illa vid sig av vad Jesus sa. Dom pekade på templet och sa: ”Ja, där är åtminstone ett hus som inte är övergivet. Gud bor där. Se hur praktfullt det är.” Jesus svarar ”Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.”
Ja men hur ska vi då göra? – borde vi fråga. Vad ska vi ta oss till. Gud är långmodig och stor i mildhet. Gud låter sig ses av dem som tar emot honom. ”Ni ser mig den dag ni säger: ”Välsignad är han som kommer i Herrens namn”.
Möjligheten står fortfarande öppen att ta emot Gud. I dag i nattvarden erbjuder sig Gud än en gång åt oss. Där kan vi ta emot Gud. Där kan vi försonas med Gud. Där kan vi ta ställning för Gud. Där kan vi låta oss välsignas av Gud. Där kan vi få möta Guds omsorg och kärlek. Där kan Gud själv hamna i våra strupar genom brödet och vinet. Där kan Gud själv förenas med våra liv, med våra kroppar.
Ja det är klart, vi kan stå Gud emot. Då får vi själva ta hand om vårt övergivna hus.
Jag önskar över allt annat att människor skulle se detta och omvända sig. Ta emot Gud. Inte bara i våra personliga liv men även i vårt samhälle. Med det är som att vårt evangelium är inlåst i kyrkan och bara möts av likgiltighet och gäspningar.
Du som hör det här, kan du inte berätta för familj, släktingar och vänner. ”Vi måste besinna oss. Vi måste vända om. Vi har en galen pastor i vår kyrka som låter som en omvändelsepredikant. Han är verkligt obehaglig. Det är nog därför att det ligger så mycket i det han säger”.
Amen
