Predikan 5:e söndagen i påsktiden

Predikan 2 maj 2021. Tema: Att växa i tro. Text från och
Hosea 11:1-4

När Israel var ung fick jag honom kär, och från Egypten kallade jag min son. Men ju mer jag kallar på dem, desto mer går de bort från mig. De offrar åt baalsgudarna och tänder offereld åt belätena. Ändå var det jag som lärde Efraim gå och jag som tog dem i mina armar, men de förstod inte att jag botade dem. Med trofasthetens band drog jag dem, med kärlekens rep. Jag var som den som lyfter upp ett barn till kinden. Jag böjde mig ner och gav dem att äta.

Jag är glad att jag lever i dessa tider. Jag menar medeltiden var inget vidare. Inte antiken heller. Visst har vi som mänsklighet svåra problem att brottas med. Men Gud har gett oss så mycket.
Men samtidigt tar orden från profeten Hosea tag i mig. Gud älskar oss och har gett mänskligheten rika gåvor. Men som profeten säger:…”de förstod inte att jag botade dem. Med trofasthetens band drog jag dem, med kärlekens rep …Jag böjde mig ner och gav dem att äta…Men ju mer jag kallar på dem desto mer går de bort från mig.”

Är det vår tids dilemma? Gud älskar oss, ger oss allt. Men vi tror att det kommer ur vår egen hand. Vi växer inte i tro. Vi vänder oss inte mot det godas givare.

Jag tror det gäller för vår civilisation och också i våra enskilda liv. Vi tänker: ”Jag är min egen lyckas smed. Gud, vad har det med mitt liv att göra”. Vi växer inte i tro. Kärlekens krafter i tillvaron slutar göra intryck på oss.
Joh 16:5-11.

Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd.
Jesus sa i slutet av sitt liv på jorden: ”Nu går jag till honom som har sänt mig.” Vart gick Jesus? Jag kanske anar det.

För drygt tjugo år sedan gick jag Kungsleden. Vi skulle till Kebnekaise fjällstation. Vi var en dag försenade. Min fru löste detta genom att planera in två dagsetapper den sista dagen. Jag försökte hänga på så gott jag orkade. Men jag gnällde, blev allt tröttare och på dåligt humör. Äntligen tog vi en paus, vid ett litet berg som heter Liddjunjunji. Som jag sitter ner på backen och äter min matsäck så förvandlas hela fjällsluttningen. Sceneriet förändras. Allt börjar som lysa. Det blir tyst. En närvarokänsla fyller mig. Jag slutar äta. Jag bara tittar och känner. Allt är förklarat och självklart. Efter några minuter tonar upplevelsen bort. Men jag glömmer den aldrig.
Det här är ingen unik erfarenhet. Det kanske t o m är så att de flesta människor har en sådan upplevelse nå’n gång i livet.
Jag tänker på förklaringsberget. Jesu vänner såg en förklarad värld. En värld fylld av liv och skaparkraft och kärlek. Sådan är världen ”egentligen”, skulle man kanske kunna säga. In i den världen gick Jesus.
Att växa i sin inre människa så man kan se denna kärlek – det är vad det handlar om.

Och Jesus lovar oss hjälp. Den Helige Ande. I bibeln tar Anden form av en duva. En duva som kommer till oss och hjälper oss. Som liksom kuttrar i oss och bär budskap från Gud till vårt inre.

Vad säger duvan? Synd – det är inte att du inte duger. Det är inte att Du är begränsad. Det är inte att Du är mänsklig. Det är att Du avvisar Guds besök i Ditt liv. Du värdesätter din integritet, ditt självbestämmande, din ensamhet mer än ett liv i en förklarad värld.

Rättfärdighet – att leva upprätt. Det är inte Din förmåga, präktighet, goda gener, perfekta uppväxt, stilfulla livsstil som räknas. Det som räknas är den upprättelse Gud ger oss i Jesus. Där kan den smutsigaste syndare bli upprätt och klädd i vita kläder. Den som känner skam kan få en rak rygg.
Dom. Det är inte Du som är under domen. Det är denna världs härskare. Den andemakt som får oss att älska oss själva mer än Gud, som ljuger för oss, som manipulerar oss, som leder oss ut i förtvivlan och misströstan. Den andemakten är det som står under domen. Inte Du.

Att växa i tro. Det är att få se den här världen i Guds märkliga ljus. Och Guds lilla duva öppnar våra ögon.

Att växa i tro, det är att se och leva i Guds kärlek i Jesus Kristus.