Pingstdagen
Den heliga Anden
Johannesevangeliet 14:15–21
Jesus sade: ”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.”
Idag är det pingstdagen när vi får fira att den heliga Anden kommer till oss, vår hjälpare. Den heliga Anden kom och den kristna kyrkan och församlingen föddes.
Så vi säger väl grattis till varandra idag. Det är härligt att få fira ekumenisk mässa just idag.
Dagens evangelietext är en del av Jesus avskedstal till lärjungarna. Jesus för ett samtal med sina lärjungar om vad som väntar efter hans död och uppståndelse. Jesus undervisar här den kommande församlingen och kyrkan.
Nyckelorden i texten är sanning, kärlek, världen, bud och förstå. Ord som är viktiga i bildandet av en församling. Vi ska hålla Jesus bud och leva i kärlek och sanning med varandra. Vi ska leva i världen men inte av världen, eftersom världen inte förstår men vi förstår och känner Guds kärlek.
I fortsättningen av den här texten frågar Judas varför Jesus ska visa sig för dem men inte världen. Jesus svar är att kärleken gör det möjligt att se honom. Men om du väljer bort Jesus är du inte en del av det sanna livet och kärleken. Världen kan inte se Jesus just för att världen är bortvänd från Gud.
Andens roll blir också tydligare senare i texten när Jesus säger:
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. (Joh 14:27)
Anden ska försvara oss kristna och trösta och uppmuntra oss. Anden ska hjälpa oss att se och hålla fast vid det som är sant.
Det sägs att någon frågade Johannes varför han talade så mycket om kärlek. Hade han inte mer att säga? Johannes svar var att tills de hade lärt sig att älska skulle han fortsätta tala om kärlek. Och han fortsatte livet ut. Mitt i alla långa utläggningar kring tron finns i Johannes-litteraturen alltid en koppling till kärlek som en grund för församlingsgemenskapen och tron. Evangelietexten ramas in av ord om kärlek. Kärleken är till varandra och Gud, men är också för världens skull. De kristna är menade att skapa gemenskaper som speglar Guds kärlek för världen.
Pingstens Ande, det är enhetens ande. Den helige Ande vill föra oss människor samman i en gemensam lovsång till Gud. Och när vi kan stå enade i vår tro på Gud, då stärks också våra mänskliga vänskapsband. Om detta skriver också Paulus i Efeserbrevet:
Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.
(Ef 4:1–6)
Guds tanke med oss människor och med kyrkan är att vi ska vara en enhet, att det inte ska finnas någon splittring mellan oss. Den enheten är det Anden vill hjälpa oss att sträva efter. Men ändå så vet vi att det finns mycket splittring i vår värld, både i och utanför kyrkan. Till en början lyckades kyrkan bevara en del av den enheten som den första pingsten förmedlade. I närmare 1000 år fanns det en gemensam kyrka. Visst fanns det en hel del meningsskiljaktigheter även då, men man lyckades ändå stå fast vid att vara en kyrka.
År 1054 ändrades det när kyrkan splittrades i en östlig och västlig del. Den östliga delen kom att bli den ortodoxa kyrkan, och den västliga katolska kyrkan. Hoppar vi fram närmare 500 år fram i tiden kom en ny splittring då den västliga delen delades i en katolsk sida och en protestantisk sida. Och hoppar vi fram till idag så har många, många fler delningar skett, och i dag finns det många olika samfund världen över. Och även om Gud har kunnat göra många stora saker genom alla dessa olika samfund och att de alla varit och är till välsignelse på olika sätt, så tror jag ändå att tanken är att vi ska vara en enda kyrka, där vi alla gemensamt kan få prisa Gud oberoende av samfundsgränser – att vi får dela samma tak med både våra likheter och våra olikheter.
För det är viktigt att vi som kyrka kan stå enade i vår tro på Jesus, vilket samfund vi än tillhör. Ekumenik, att mötas mellan samfundsgränser, det handlar inte om att alla kyrkor ska bli likadana, utan det handlar om att vi ska samlas och enas i vår gemensamma tro på Jesus – att vi låter den helige Ande skapa enhet ibland oss. Faktum är att ekumeniken är en förutsättning för att vi ska kunna vara en fungerande och växande kyrka.
I Johannesevangeliet håller Jesus ett avskedstal till sina lärjungar. Om man ska hålla ett avskedstal, då vill man förmodligen få sagt det som är allra viktigast. Det gäller att inte slösa med orden, utan få fram det man vill ha sagt som en sista hälsning. Jesus avslutar sitt sista tal till sina lärjungar genom att be en bön. Jesus ber för alla som tror på honom, och sedan fortsätter han be med dessa ord:
Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla ska bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig. (Joh 17:20-23)
Första ordet i sista meningen är ett väldigt viktigt ord. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig. Alltså när vi som tror står enade i vår tro, då förstår också världen Guds kärlek till sitt folk. Men när kyrkan är splittrad, då ser världen det, och då kan inte världen heller tro. Därför är ekumeniken viktig – att vi kan enas i vår tro över samfundens gränser.
Till kyrkan får vi komma som vi är, med våra likheter och olikheter, för det som förenar oss är vår tro på en treenig Gud. Och när vi tillsammans riktar vårt fokus på Gud, då skapar den helige Ande enhet ibland oss.
Om vi nu ska försöka sammanfatta Jesus budskap,
så är det kärleken som är grunden för vår vänskap.
För att kunna få en bra ekumenik,
är det bra om varje församling får vara unik.
Både mångfald och olikheter kan vara bra och berika,
vår gemenskap, det är detta som jag vill predika.
Anden hjälper oss att budskapet sprida
till hela världen, så vida.
Vi får lita på att Gud håller oss i handen,
och att vi kan få hjälp av den sanna Anden.
Johanna Sinclair
