Femte söndag efter trettondedagen
Sådd och skörd
Markusevangeliet 9:38–41
Johannes sade till Jesus: ”Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn, och vi försökte hindra honom, eftersom han inte hörde till oss.” Men Jesus sade: ”Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. Den som inte är mot oss, han är för oss. Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.
Vi kan nog alla vara snabba med att döma andra människor om de gör på ett annat sätt mot vad vi är vana vid. Lärjungarna försökte hindra han som drev ut demoner för att han inte hörde till dem. Det som görs i Jesus namn får vi lita på är gott, det är inte vi människor som ska döma, utan det gör Gud.
Gud har omsorg om oss alla och vet hur vi ska så och skörda på olika platser. Det måste vi lita på.
Den som inte är emot oss, han är för oss.
Det är kraftfulla ord som Jesus säger till lärjungarna. Jesus delar inte in de som vill följa honom i kategorierna ”vi” och ”dom”. Genom det sätt Jesus svarar Johannes på förändrar han innebörden av vad det innebär att höra till en viss grupp.
Bortom grupperingar och hierarkier finns endast din nästa. Jag tänker på bilden av Jesus som trädet och vi som grenarna, en påminnelse om att vi alla har vår givna plats i skapelsen och är beroende av varandra.
I Jesu ord väcks nya perspektiv som ofta vänder upp och ner på människors fördomar och förutfattade meningar. Hans ord söker skapa en ökad förståelse för människans okränkbara värde och den självklara plats vi alla har i skapelsen.
Vi ser nog alla uppdelningen av ”vi” och ”dom” i samhället. Vi delar in människor i grupper utifrån: kön, ålder, religion, etnicitet och sexuell läggning m.m. Detta bidrar till att vi delar upp oss ännu mer i ”vi” och ”dom”. Allt som är annorlunda kan också uppfattas som hotfullt och det kan skapa en fara för vårt eget jag. Detta leder ofta till att vi ger människor egenskaper baserat på vår egen förförståelse av vem de måste vara utifrån deras tillhörighet. Och här kan vi ha svårt att se det goda i vår medmänniska, för hur kan någon som verkar annorlunda och därmed hotfull vara god?
Vad som uppfattas som godhet är subjektivt och beror på våra egna värderingar och preferenser. Därför är det nästan oundvikligt att det blir någon friktion mellan människor med många olika omständigheter, läror och upplevelser.
Inom hela kristenheten har vi olika traditioner och seder. Det beror på att vi alla är olika och har olika behov. Vi måste tillåta den mångfalden och se det som berikande i stället för att ifrågasätta det som görs lite annorlunda. Jesus uppmanar oss till ödmjukhet och varnar oss för att skapa murar mellan oss. Vi ska istället bygga broar som leder till enhet och samverkan. Vi ska sprida kärlek och godhet, som skapar förutsättningar för att Guds rike kan få den växt och skörd vi vill. Då måste vi samarbeta med varandra.
Guds rike är ju brett och inkluderande. Guds kärlek kan verka i de mest oväntade sammanhangen, oavsett bakgrund, titel eller tillhörighet. Jag tror inte att tillhörighet till Gud handlar om vilken grupp du eventuellt tillskrivs av andra människor. Vi är alla syskon i tron på Kristus.
Jesu ord lämnar oss – som så många gånger förr – med en eftertanke om hur vi ser på våra medmänniskor och omvärlden. Varenda människa är skapad precis som Gud har skapat hen, och jag tänker att det innebär att vi behövs på olika sätt för att bidra till skapelsen. Hur vi än försöker komplicera saker och ting handlar det i slutändan om tron på Kristus och om att vara villig att agera i kärlek och ödmjukhet gentemot sin medmänniska, oavsett vem hen är. Guds verk är inte bundna av våra gränser – det sprider sig dit där godhet och kärlek får ta form.
Nu är vi inne i det Ekumeniska året, då finns alla möjligheter att upptäcka nya uttrycksformer i våra olika kyrkor. Jag vill uppmana er att ibland besöka någon annan kyrka och delta i deras gudstjänst. Jag tycker att det är både berikande och utmanande. Det ger en insikt om hur andra gör och kan ge oss andra idéer. Många gånger kan det också bekräfta att den form som vi använder här känns bra för mig. Det är ändå viktigt att mötas som kristna och känna tillhörigheten i Kristus. Att få mötas i det som förenar oss och som är viktigt för att sprida kärleksbudskapet.
Om du säger eller gör något gott mot en annan människa kommer hen fyllas av härliga endorfiner och på så sätt göra gott mot en ytterligare person – och så smittar det vidare.
Ibland är det lätt att glömma att också våga ta emot godhet, sanning och medmänsklighet. Vi kan ställa krav på oss själva att vara så kallat ”goda människor”, men glömma bort att även vi själva behöver medmänsklighet ibland. Vi ska behandla oss själva som vi behandlar vår nästa, behandla vår nästa som vi behandlar oss själva.
När vi tar hand om oss själva har vi betydligt lättare att ta hand om andra. Om vi vågar lyssna på vårt innersta kan vi snart höra andras innersta. Vi kan så fantastiska grödor i någon annans trädgård men också spara frön till vårt eget välbefinnande.
När vi odlar behövs det ofta ett stort tålamod. Allt gott vi sår dyker inte upp som skörd strax därpå. Vi kan behöva vattna, göda, prata med det vi odlar – liksom vi behöver vattna, göda och prata med relationen till oss själva – varandra och till Gud själv.
Om vi ser till att sådden blir bra så att det blir de rätta förutsättningarna för växt, mognad och utveckling. Då kan vi sedan också få en god skörd. Men vi måste också ha tålamod och känna trygghet i att skörden kan komma långt senare, vi kanske inte alltid upplever den själva. Men lita på att skörden kommer ändå.
Johanna Sinclair
