Predikan – andra Advent

Tema: ”Guds rike är nära”. Text ur Luk 21:25-36

Temat för denna söndag är ”Guds Rike är nära”. Evangeliet om Guds kärlek till oss i Jesus Kristus är konstigt. Som bakfram. När det är som värst då är Gud som närmast. Saliga de fattiga, förföljda, sörjande… När förtvivlan är som störst står Jesus där. Vid korset och graven firade besvikelsen och förtvivlan stora triumfer. Förtvivlade lärjungar gick till Emmaus och samtalade om sina svikna förhoppningar, sin uppgivenhet. Allt hade ju gått åt skogen. Då kom Jesus och gick med dom på vägen.

Nu är det andra advent. Vi ser fram emot glögg, pepparkakor och advents- och julstämning. Då drabbas vi av en text från evangelierna som är värre än på någon domsöndag.
Hör: ”Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människorna skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen.”

Vi vill nog helst göra om dessa texter till något symboliskt, oförargligt. För hur skulle en kärleksfull Gud kunna låta något sådant hända? På Bibelns kodspråk betyder texten att kaosmakterna har släppts lösa i tillvaron. Men det är inte längre lika lätt att oskadliggöra en så’n här allvarlig text. Vi kan nämligen också läsa den högst bokstavligt.

Jag saxar lite från SMHIs hemsida: Orkanerna på Atlanten har i år varit så många att namnen tagit slut – nu får de namn efter grekiska bokstäver.
Om Zeta (28 oktober 2020) når land som en orkan i USA kan den bli rekordet för antalet orkaner som under en säsong nått land i USA sex st. Vindstyrkan uppmättes till 175 kilometer i timmen och orkanen rörde sig mot storstaden New Orleans. Miljontals strömlösa.

Iota uppstod som en tropisk storm i Karibien och växte snabbt till förkrossande styrka. Orkanen har nu (17 november) nått Nicaragua, därefter slår den in över Honduras och väntas få förödande konsekvenser för miljontals människor.– Den är väldigt kraftig, en kategori fem på en femgradig skala. Det innebär att det kan blåsa uppemot 70 meter per sekund, det är ungefär 250 kilometer i timmen. Havsnivån väntas stiga upp till sex meter mot normala nivåer.– Vi bävar alla för våra liv, säger en boende där, Magdalena Bell.

Vad får vi då läsa i evangeliet? ”När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.”
”Det där tror jag inte på” kan någon säga och stryka ut meningen.
Hur kan kärlekens Gud göra något sådant?

Det ligger mycket i en så’n protest. Faktum är att det nog inte är Gud som gör detta. Det är vi själva som skapar denna ångest, rådlöshet och skräck.
Så tänker vi att Gud ska göra nå’t för att fixa situationen. Precis som Jesu följare, i Jerusalem, trodde att han skulle göra något stort. Men det blev inte som dom hoppades.
Men vi vet att Jesus slöt upp vid människors sida. Befriade människor från avgudar och självupptagenhet. Så har vi fått lära oss att Gud är verksam i världen. Gud älskar människorna. Han vill hjälpa oss. Gud är med oss. Guds rike kommer. Befrielsen kommer. En bättre värld kommer.

Det är märkligt, vi verkar inte bry oss om detta. Vi vänder oss inte till den Gud som älskar oss och gör allt för oss. Först då allt verkar gå riktigt åt pipsvängen börjar vi räkna med Gud. Och ändå säger Gud: ”Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och motspänstigt folk.”

Tro inte annat än att Gud älskar människorna. Alla. Hela adventstiden handlar om denna enda sak – Gud är med oss. Gud vill hjälpa oss. Även i pandemier. Även i klimatkris. Även i orkaner där havet svämmar över och vindar på 250 kilometer i timmen blåser.

Jesus säger till oss: ”var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och livets bekymmer… Håll er vakna”.

Förtvivlan är vår sämsta insats för framtiden. Tro på Jesus är vår bästa insats för framtiden. Han lämnar oss inte. Han delar vår oro och våra bekymmer. Jesus vet att en bättre värld kommer. Det är ganska bra att ha en sån följeslagare med sig genom livet.