Predikan 12 september 2021

Tema: Ett är nödvändigt Matt 6:31-34

Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Bön:

Barmhärtige Gud, när oro och bekymmer får makt över oss, hjälp oss då att vila i dig, skilja mellan stort och smått och lämna framtiden i dina händer. I Jesu namn. Amen.

Att få lämna sin oro och sina bekymmer till Gud är skönt tycker jag. För bönen har ju en sån förlösande kraft som vi har möjlighet att använda oss av.

Jag har inte alltid haft lätt att be och formulera mig inför Gud men jag har mer och mer funnit vilan i bönen och att få lämna allt till Gud. Att få känna tillit till att Gud vet vad jag behöver.

Att inte bekymra sig för morgondagen är svårt. Vi är nog många som kan ligga sömnlösa på nätterna och bekymra oss över mycket i vårt liv. Många gånger känner jag att det där som var så jobbigt och också viktigt där på natten i sängen, inte är lika svårt eller lika viktigt på morgonen efter. Då vill jag tro att Gud har hjälpt mig att släppa mitt bekymmer. För när jag lämnar mina bekymmer till Gud i bönen så löser det sig ju alltid på något sätt. Det kanske inte är exakt på det sätt som jag själv vill men det blir i alla fall bra. Jag har under våren och sommaren haft en del oro och bekymmer inför vår flytt hit till Umeå. Hur det ska lösa sig med allt som måste fungera vid en flytt. Då var det skönt att kunna lämna det till Gud. Nu känns det bra när vi är här.

I dagens evangelietext möter vi Jesus. Han börjar sin Bergspredikan (Matt 5:2 ff) med att lägga himmelrikets salighet i våra fattiga liv. Saliga de … säger han och ser med stor kärlek på oss. Sedan följer oss himmelrikets salighet genom hela Bergspredikan.

Vi, som rusar hit och dit och fram och tillbaka genom livet, vi får stanna till. Vi hör hur Jesus säger: Se på fåglarna, lyssna in deras sång. Se på liljor och rosor och blåklockor. Andas in liv och doft från dem. Varför har Gud skapat så mycket vackert? Jo, därför att vi ska stanna till och få tänka vackra tankar!

Vi får lyssna till vad Jesus säger:  Gör er därför inga bekymmer. Ordet därför pekar tillbaka. Inte bara till det som Jesus sagt strax före vår text. Utan också till det som denna söndags texter berättar om. Låt oss titta på det. 

Vi har läst från Nehemja. (Nehemja 9:19-21) Han berättar om Guds närvaro under den svåra ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. Folket var besvärligt, knorrade och suckade och syndade. Men Gud övergav dem inte. Hans närvaro omslöt dem både dag och natt. Molnpelaren ledde dem om dagen. Eldpelaren lyste om natten. Guds gode Ande undervisade dem. De fick manna att äta och vatten att dricka. De saknade ingenting under den fyrtioåriga ökenvandringen. Kläderna blev inte utslitna och fötterna svullnade inte.

Det Nehemja vill säga oss, som lever nu: Gud är densamme idag. Hans fadershänder vill bära också er. Gör er därför inga bekymmer

Vi kan också gå tillbaka till Paulus ord i Apg. 20:32-36.  Han berättar om hur han på sin resa till Jerusalem träffar gamla vänner från Efesos. Han talar in tröst i dem och han ber med dem. Han ger dem och oss en viktig nyckel för ett rikt liv. Det är saligare att ge än att få. Du upptäcker det, då du ställer dig i himmelrikets livsström och låter ge-glädjen bara flöda. Gud själv bara ger och ger. Han ger sin Son till oss. Sonen ger sitt liv för oss. I nattvarden tar vi emot hans kropp och blod, för dig utgiven och utgjutet. Ja, det är saligare att ge än att få.

Så kan vi stanna upp på vår ”resa” genom livet. Dina vänner vill ge dig något. Du har kanske ord av uppmuntran och tröst till dem. Paulus behöver sina vänner och vi behöver varandra. När vi tillsammans hittar detta rika liv, kan vi höra Jesu ord: Gör er därför inga bekymmer

När du hör att Jesus säger Gör er därför inga bekymmer märker du då något. På ett gåtfullt sätt strömmar det ut kraft från honom. Han ger det som han säger. När han talar till dig, sker något. Han låter en anda av sorglöshet, bekymmersfrihet, glädje, komma in i dig. Bekymmerkrampen släpper. Ett leende letar sig fram på dina läppar. Du ser hur Gud sträcker sina fadershänder mot dig. Han har så mycket att ge. Både fröjd och vila och behag, skönhet, glädje, lycka … Som vi sjunger i psalm 249 Blott en dag.

Lina Sandell som har skrivit texten ser också något annat som kommer från Guds fadershänder. Du kanske studsar till när du läser det. Hon talar om smärta och möda.  Du får ta emot också det från honom. Och du får bära det tillsammans med honom. Du anar att också smärtan, svårigheterna, motgångarna kan förvandlas till en välsignelse för dig.

Vi har en stor Gud som har både fadershjärta och modershjärta för oss.
Vilken tröst! Skulle jag som barn väl ängslas då?


Jesus säger också: Er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Vet att Fadern vet, vad du behöver. I sången ”Blott en dag” sjunger vi: “Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd.” Ja, Fadern vill, att vi ska veta, att han vet, hur vi har det.
Man kan undra över varför man ska behöva be och tala om för Gud hur vi har det. Han vet det ju redan.

Han är inte okunnig, så att vi behöver informera honom.
Han är inte tvekande, så att vi behöver övertyga honom.
Han är vår fader, som älskar sina barn och vet allt om deras nöd.  Varför då be?

Vi ber därför att vi gläder oss över att få komma inför Far. Genom bönen ger vi Gud tillfälle att ge oss det, han vet att vi behöver. Bönen är händerna som lyfts mot himlen för att ta emot.

Därför får vi komma inför hans ansikte. Vi får öva oss i att praktisera hans närvaro. Han får vara vår samtalspartner i alla våra bekymmer. Vi får inte trycka ned bekymren, inte lägga locket på dem, inte för ett ögonblick bli ensamma med dem. Vi får tala med Fadern om dem och lägga dem i hans händer. “Varje dags bekymmer vill han bära”. Om han ska kunna bära dem i sina händer, får vi ge dem till honom.

Det finns så mycket kraft och så mycket tröst och så många råd att få. De ligger där förvarade åt mig i ordet. Guds fadershänder är ständigt utsträckta mot oss.

Men vi ser det ofta inte.
Vi vimsar omkring och har så många riktmärken att följa.

Tänk då på att ett är nödvändigt!


Vi behöver lära oss att sätta gränser för oss själva. Lära oss att prioritera. Sök först, säger Jesus, sök Guds rike och hans rättfärdighet så ska ni få allt det andra också.

Vad vi ofta gör, är ju att söka allt det andra först. Det är inte fel att ha önskningar, drömmar. Men det är inte det, du ska söka först.  

Sök först hans rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också.

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Detta är också en uppmaning att leva just nu. Du behöver inte leva i gårdagarna, för dem tar Jesus, din frälsare, hand om. Du behöver inte nu leva i morgondagen, för om du idag, nu, just nu, får erfarenheter av Guds kärlek och hans närvaro, så kan du räkna med att han är densamme också i morgon.


Ps. 249

Blott en dag, ett ögonblick i sänder
Vilken tröst vad än som kommer på
Allt ju vilar i min Faders händer
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?

Han som bär för mig en moders hjärta
Han ju ger åt varje nyfödd dag
Dess beskärda del av fröjd och smärta
Möda, vila och behag

Själv Han är mig alla dagar nära
För var särskild tid med särskild nåd
Varje dags bekymmer vill han bära
Han som heter både kraft och råd

Morgondagens omsorg får jag spara
Om än oviss syns min vandrings tid
Som din dag så skall din kraft ock vara
Detta löfte gav han mig

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
Blott vid dina löften, Herre kär
Ej min tro och ej den tröst förspilla
Som i ordet mig förvarad är

Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer
Taga ur din trogna fadershand
Blott en dag, ett ögonblick i sänder
Tills jag nått det goda land