Tolfte söndagen efter Trefaldighet
Friheten i Kristus
Lukasevangeliet 13:10–17
En gång undervisade Jesus i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig.
När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom”, och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud.
Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: ”Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.”
Herren svarade honom: ”Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?” Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.
Den här berättelsen finns bara med i Lukasevangeliet. Vi vet inte så mycket om kvinnan, men hon var säkert judinna eftersom hon var i synagogan. Hon gick dit på sabbaten för att be. Jesus ser henne och vill hjälpa och göra henne fri från det som har plågat kvinnan så länge. Hon var krokryggig, troligtvis hade hon någon form av reumatism. Säkert mycket värk.
Enligt den tro de hade så berodde hennes sjukdom på satan och onda andar som fanns hos henne. För mig är det inte viktigt att veta varför hon är sjuk utan det som är i fokus här handlar om vad Jesus gör och just att det är på sabbaten. Vi kan kalla detta för ett helande regelbrott.
Jesus ser kvinnan och gör det som anser vara rätt. Men synagogföreståndaren tycker inte att Jesus ska bota kvinnan på sabbaten utan i stället någon av de andra sex dagarna. Jesus anser att eftersom de tar hand om djuren på sabbaten varför är det då inte rätt att vårda kvinnan.
Sabbaten har alltid burit med sig en form av ett mönster, en rytm att leva efter: Gud vilade efter skapelsen – på samma sätt är det för oss, först arbete sedan vila. Poängen är att sabbaten själv är ett avbrott i vardagens slit, men Jesus visar här att det nödvändiga avbrottet inte bara är vilan i sig, utan helandet. Jesus visar att något nytt är möjligt när sabbaten bryts. Budskapet som Jesus ger är: att släppa fram livet kan aldrig vara ett övertramp.
Om vi låter berättelsen tala in i våra liv kan vi fundera på vilka mönster som styr våra liv. Ibland kan både arbete och semester bli lika kravfyllda. Många gånger skämtar vi om att semestern tröttar ut oss med alla måsten och krav. Det finns en allvarlig fråga som kan vara bra att besvara ibland: Lever vi i rytmer som binder eller som befriar?
Sabbaten är inte meningen att vara en boja utan en gåva. Det ges en möjlighet till Guds närvaro och för helande. Jesus visar att vilan inte består i passivitet, utan i att det liv som Gud redan vill ge bryter fram.
Att få vara i vila med Gud är en härlig upplevelse, där kan retreat vara en metod. ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.” De Jesusorden är grunden för retreaten. Enkelhet, ro och gemenskap är andra centrala begrepp för retreatens tysta miljö. Att under några dagar få vara både tillsammans och var för sig i en rofylld miljö. För mig har det varit mycket givande och jag rekommenderar er att vara med på retreat om ni har möjlighet.
Jag tycker det är intressant hur Lukas nämner att folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde, men motståndarna skämdes. Jesus budskap och handlingar är till för folket inte synagongsföreståndare, fariséer eller skriftlärda.
Den krokryggiga kvinnan nämns inte mer när Lukas fokuserar på männens diskussion i stället. Men vi kan låta kvinnan få symbolisera alla förtryckta kvinnor i världen. De som har böjts av hot, våld, förtryck och diskriminering. Alla som upplever att männen pratar över deras huvuden och puttar ut dem i periferin. Till alla dessa kvinnor är Jesu budskap: Jag vill ge dig kraft att stå rakryggad. Det är också kyrkans viktigaste uppgift, att befria böjda kvinnor från förtryck. Många krokryggiga kvinnor finns i marginalen och det är där som kyrkan ska vara och verka.
Vi alla kan känna oss krokryggiga ibland. Tyngda av livet kommer vi bärande på våra bördor. Kroppen är kanske rak men hur ser våra själar ut? Livet sätter spår. Bördorna kan ibland bli så tunga så att vi kroknar – av sorg, av skuld, av olösta konflikter, av besvikelser, av hårda ord och vassa blickar. Bara du vet vad din börda bär för namn. Gud vet hur länge du burit på din hemliga börda.
Många gånger kan vi kanske känna att det finns så mycket som vi borde göra, be mer, vara mer hängiven, mer överlåten, mer tacksam. Det är då vi får lyssna till Jesus ord.
I Matteus 11:28-30 säger Jesus: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.
Den kristna tron är inte en börda att bära, det är en relation till Kristus som befriar och bär.
Jag tror på förbönens makt. Enkelt, med få ord kan vi få lämna allt åt Gud.
I texten från Jesaja 38:1-6 ber Hiskia om hjälp från Gud. Paulus skriver i Romarbrevet om skapelsen som ska befrias ur sitt slaveri.
Friheten i Kristus är dagens tema och jag tänker att friheten kan symboliseras på många sätt. Bli fri från sjukdom men också behöver skapelsen bli fri från all miljöförstörelse och alla krig. Så vår förbön kan innehålla mycket och vi kan känna en oro kring allt och alla som behöver hjälp. Då är det ändå viktigt att våga hoppas på att det kommer en dag när allt förändras och allt blir förhärligat. Vi får lita på att Jesus finns vid vår sida och leder oss rätt och ger oss den hjälp vi behöver. Det är vår tro och vårt hopp! Amen!
Johanna Sinclair
