Tro och liv
11:e söndagen e. trefaldighet
Matteusevangeliet 23:1–12
Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar och sade: ”De skriftlärda och fariséerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.
Genom hela Matteusevangeliet speglas konflikten mellan Jesus och de religiösa ledarna. Jesus blir anklagad för att häda när han förlåter, de gillar inte att han umgås med syndare och att han inte respekterar vilodagen. De religiösa ledarna ser det som tecken på att Jesus går emot Gud och därmed är en falsk profet. De anklagar honom för att driva ut demoner med hjälp av djävulen. Jesus fortsätter bara att efterfråga omvändelse och rättfärdighet, han fortsätter att utmana dem.
I denna duell vänder sig nu Jesus till folket och sina lärjungar, han uppmanar dem att göra allt det som de religiösa ledarna säger men inte ta efter deras beteende. Problemet är inte undervisningen utan dubbelmoralen och bristen på rättfärdighet. De lägger tunga bördor på andra medan de själva tar lätt på lagens uppmaningar att visa barmhärtighet och att sätta Gud främst. Målet med deras religiösa liv är inte att ära Gud utan att själva bli ärade av människor. Jesus påminner folket om ödmjukhet och tjänande som ideal. Tidigare har Jesus berättat om vad som gör dem saliga; att sträva efter ödmjukhet, rättfärdighet, barmhärtighet, rena hjärtan och fred.
För att få texten ännu tydligare kan vi läsa från The Message också. The Message är en översättning med ett språk vi använder mer idag. När jag läser denna översättningen blir det lite tydligare.
The Message
Nu vände sig Jesus till lärjungarna som samlats runt honom. – De skriftlärda och fariséerna känner till Guds lag bättre än de flesta. Ni gör klokt i att lyssna till vad de har att säga om Mose och följa hans exempel. Men akta er för att följa deras eget exempel. De lever inte upp till sina egna kloka ord. Deras kunskap når inte in i hjärtat och inte ut i armar och ben. De har den bara för syns skull. I stället för att servera er Guds lag som mat och dryck från Guds eget skafferi slår de in den i tunga paket med regler som de lastar på er som om ni vore packdjur. Det är nästan som om de njöt av att se er digna under all lasten, och de kan inte tänka sig att röra ett finger för att hjälpa. Deras liv är en enda lång modevisning, med broderade bönesjalar ena dagen och utstuderade böner dagen därpå. De älskar att sitta vid heders bordet på alla middagar, inneha viktiga poster, sola sig i folks smicker, erhålla tjusiga titlar och kallas ”akademiledamot” eller ”ers högvördighet”. Se till att ni inte råkar ur för det, att folk sätter er på piedestal på det sättet. Ni har alla en och samma lärare, och själva är ni kurskamrater. Utnämn inte någon till expert på hur du borde leva. Den auktoriteten har bara Gud; han kan tal om hur du borde leva. Ingen annan är värd titeln ”Fader”; ni har bare en Fader, och han är i himlen. Om låt inte någon locka er att styra och ställa över dem. Alla har ni en och samma ledare i livet – Kristus. Vill du bli något speciellt? Bli då ingen. Tjäna alla andra. Blåser du upp dig, går luften ur dig. Men är du nöjd med att bara vara dig själv, då lever du inte förgäves.
I inledningen i texten från Jesaja kommer en fråga: Vad är syftet med alla era många offer om de inte kommer från hjärtat? Texten avslutas med en uppmaning om omvändelse. Ta bort era onda handlingar från mina ögon. Sluta att göra det onda, lär er istället att göra det som är gott. Sök efter rättvisa, tillrättavisa den som förtrycker. Försvara den faderlösa, för änkas talan. Ett kristet liv handlar alltså inte bara om att INTE göra det som ont, utan också att stå upp för det som är rätt!
Vi ska leva ut det vi får höra och det vi tagit emot. Det är först när vi gör det som vi kan se kraften i Jesus ord. När det omsätts bär det frukt i våra liv och i vår omgivning. Det ska märkas, det ska synas att vi har mött Gud. Det är också så vi växer i vår tro, genom att ”göra Ordet” händer det också något med oss. Det är detta som är viktigt och som vi påminns om i dag: Det är inte den nåd som erbjuds oss som gör oss saliga utan det är att vi tar emot den. På teologiskt språk uttrycks det så här: ”Det är den mottagna nåden som saliggör – inte den erbjudna nåden.” Att ta emot betyder faktiskt någonting, det måste få konsekvenser. Det är inte bara att säga ”ja tack” och sen inte bry sig om gåvan eller gåvorna vi får.
Att vara en kristen är att förvalta den underbara gåvan och förmånen, att vi har en barmhärtig och kärleksfull Gud, som kallar oss att följa honom och som förlåter oss våra synder och som också vill använda oss i sin tjänst när vi lever ut evangeliet. Det betyder att det ska märkas att vi följer Gud och hämtar vår styrka hos honom och i hans Ord.
Gud sänder oss in i olika gärningar. Överallt finns uppgifter för den som vill tjäna Gud, överallt finns människor som behöver oss. Jag, vill använda dig, säger Gud. Glädjen i att få tjäna och hjälpa till gör att vi får mening med våra liv.
Det är underbart att få lyssna på alla löften från Guds ord. Men vi ska komma ihåg att Gud inte vill ha passiva åhörare. Han vill få något gjort. Vi ska vara görare. Det ska märkas i de sammanhang vi lever att vi är Guds barn.
När Jesus kritiserar de religiösa ledarna visar han på deras ledarskap som är fullt av lära och teori men mindre av liv. Genom det så försvinner tilliten och förtroendet.
En fråga vi kan ställa oss är om det behövs ledarskap, när Jesus talar om att de inte ska kalla sig rabbi. Men visst behövs det ledarskap, och det menar Jesus också, och det ska vara ett gott ledarskap. Som ju naturligtvis är svårt, och det ställs höga krav på en god ledare.
Uppmaningen både från Jesaja och Jakobs brev blir viktiga att ta med oss:
- Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.
- Bli ordets görare och inte bara dess hörare.
Då blir inte heller kyrkorummet ett klassrum utan ett rum där vi söker Gud gemensamt.
Tänk vidare:
- Finns det dubbelmoral som du brottas med i ditt eget liv?
- Vad behöver vi som kristna stå upp för eller ifrågasätta i vår tid?
- Vad behöver vi som kyrkor göra upp med när det gäller kyrkans egna tillkortakommanden?
Trefaldighetstidens liturgiska färg är genomgående grön och det får symbolisera växandet.
Liv och kristen tro är i ständigt växande. I utveckling. Det är liksom livets villkor och med det även trons. Vi blir liksom aldrig färdiga. Varken med livet eller tron. Det är väl det dagens texter handlar om, att inte vara nöjd med det vi redan vet och den uppfattning vi har om hur vårt kristna liv ska se ut. Genom åren är det mycket som förändras och vi får då ändra våra uttryckssätt. Om vi fastnar i gamla mönster och ritualer är det lätt att vi förlorar kärnan i budskapet. Om formen för att utöva tron är viktigare än budskapet som tron förmedlar, så blir det ju bara ett tomt skal.
Vi måste vara medvetna om att formerna för hur vi utövar tron måste förändras i den takt som samhället också förändras. Men självklart aldrig på bekostnad av det som är det viktiga budskapet; att sträva efter ödmjukhet, rättfärdighet, barmhärtighet, rena hjärtan och fred.
För att hjälpa varandra kan vi be tillsammans med orden i dagens psaltarpsalm 143:6-10
”Låt mig var morgon möta din trofasthet…Visa mig den väg jag ska gå…lär mig göra din vilja…må din goda ande leda mig”
Johanna Sinclair
