Predikan 3 december 1:a advent

Matteusevangeliet 21:1–9

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. 

Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”

Vi firar idag att konungen kommer! Han kom till Jerusalem och hyllades med Hosianna-rop och palmbladsviftande, jublande människor. Men budskapet i advent är att Jesus ständigt kommer till oss. Han kom till Jerusalem då och han fortsätter komma till oss, med samma ödmjukhet som han visade för dem han mötte då. Jesus kommer för att tjäna och vill hjälpa dig med dina behov. Det berör mig mest och det som jag tycker är det viktigaste budskapet. Den ödmjukhet som beskrivs. Att Jesus inte kommer ridande på en stridshäst utan ett åsneföl, och då visar att han är ödmjuk och kommer för att tjäna inte för att bli betjänad.

Jag får också en bild över hur detta kan ha sett ut. En vuxen åsna är ju inte så hög och ett föl är ju ännu mindre. Jesus fötter släpade nog lite i marken och det var nog inte så lätt för åsnan att gå. Jag tycker lite synd om åsnan som tvingas ha en vuxen man på sin rygg. Men åsnor är ju arbetsdjur och har använts som det alla tider. Åsnan har en central roll både här i intåget till Jerusalem och när Maria och Josef färdas till Betlehem inför Jesu födelse. Vi kanske ska lyfta upp detta lilla djur mer och få en ökad förståelse för åsnan betydelse. Om de inte haft åsnan, hur hade de kommit till Betlehem och vad hade Jesus ridit på istället.

Åsnor är starka djur och har stor betydelse även idag som hjälpmedel i jordbruksarbetet. Så de är ju riktigt värdefulla djur och livsviktiga för många. Det kanske var just därför Jesus skulle rida på en åsna, för att visa dess betydelse.

Jag tänker att Jesus budskap blir ännu tydligare här genom att lyfta upp ett djur som kanske inte ansågs vara värdigt en kung, på samma sätt som han gör med de människor han möter. Jesus ser deras potential och vilken betydelse de kan ha för andra och låter dem känna sig betydelsefulla.

Vi ska ju vara Jesus efterföljare och gå i Jesu fotspår. Att följa det som står i texten från Romarbrevet är väl just det vi ska göra då. Det är dags för oss att vakna och ta på oss ljusets rustning och ikläda oss vår herre Jesus Kristus.

Kungen som vi hyllar idag skiljer sig från andra kungar och härskare. Det här är en fredskonung som valde åsnan som riddjur i stället för stridshästen. Profeten Sakarja i den gammaltestamentliga texten talade om att de hästdragna stridsvagnarna ska förintas, krigets vapen ska förintas. Istället valde han fredens riddjur. Just nu känns det ganska avlägset med alla krig som härjar i vår värld. Vi försöker bygga fred men hur gör vi det? Hur bygger vi fred?

Genom att se till att ha lika många eller helst fler stridsvagnar än fienden. Eller så ser vi till att vi är med i en försvarsallians med mäktiga vänner som kan försvara en. Och mänskligt sett är det kanske det bästa vi förmår. En fred som bygger på ett så omfattande försvar att det aldrig behöver användas. Det är inte lätt att ta ställning i denna svåra fråga om hur militären och försvaret ska organiseras. Det är nog fel att ha för mycket åsikter om det som kyrka även om vi ofrånkomligt måste diskutera frågorna ibland, eftersom det berör oss och de människor som vi möter.

Guds metod för fred är annorlunda. Hans fred bygger inte på vapenmakt. Han erbjuder en fred som inte bygger på hotet om ömsesidig utplåning. Men detta betyder ändå inte att han visar svaghet gentemot fienden. Han förkunnar fred för folken men samtidigt ska hans välde nå från hav till hav, från floden och till världens ände. Han köper inte en fred genom att byta bort land, han kompromissar inte med ondskan.

Det är lätt att känna hopplöshet inför världsläget, med elände, miljöförstöring, våld och förtryck. Det är en tuff tid. Men här idag möter vi inte hopplöshet. Nu är dagen när vi förbereder för Herrens ankomst, när vi gläder oss åt hoppet och åt att Gud verkligen kommer till mänskligheten. Gud kommer ridande på en ung åsnehingst och som ett litet barn i en krubba. Gud visar genom Jesus sin ödmjukhet och kärlek för människan, för mig, dig och alla.

Det är i det lilla något stort kan ske, som jag fick berättat för mig. En kvinna fick en liten lapp med ett upplyftande bibelord av en flicka. Det betydde så mycket för henne att hon kom till tro. Vi får bli bättre på att sprida liknande berättelser för att sprida hoppet och glädjen. Så att fler får lära känna Jesus och vill jubla för vår konung.